*****
Books: (on many bookseller)
ISBN: 978-91-7463-591-1
UNIVERSUMS BYGGSTENAR
ISBN: 978-91-7569-820-5
'What are light quanta?'
ISBN: 978-91-7569-244-9
Instead of the ITER project and the TOKAMAK principle
På Adlibris m.fl. bokhandlar:
Universum – utan Big Bang...
På YouTube:
https://youtu.be/gZ9xrqmkoQ4
(Cosmos and Universe: How does it works without a Big Bang?)
E-post:
akehedberg@kiruna.nu
Hemsidor:
http://cosmology.one/kosmos2.html
http://www.sofia.linnea.com/~akejean/
© Åke Hedberg 2016
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7569-445-0
På våren 2010 sökte jag efter och studerade artiklar på Internet som handlade om katalytisk fusion.1 Särskilt efter sådana som beskrev fusionsreaktioner med hjälp av elektroner som katalysator. Jag misstänkte nämligen att det var sådana katalytiska processer som förekom på Solen och det var ju denna typ av fusioner som man försökte efterlikna här på Jorden i syfte att utnyttja och för att så att säga tämja fusionskraften för energiproduktion och i fredliga syften. Att göra vätebomber kunde man, men nu ville fysikerna alltså sedan många decennier att ”tämja” dessa krafter som fanns i solen och fick den att lysa och brinna. Och då gällde det att verkligen förstå hur den fungerade. Men ännu efter ca sextio (60) år hade man inte lyckats! Något måste ju uppenbarligen vara fel.
På Wikipedia kan vi läsa om begreppet och företeelsen katalysator:
Som "katalysator" betecknar man substanser som underlättar kemiska eller fysikaliska förändringsprocesser utan att tillföra energi till processen. Katalysatorer av varjehanda slag förekommer i en mängd olika organiska och oorganiska sammanhang. Enzymer, som reglerar cellers funktioner och därmed de fundamentala livsprocesserna, är exempel på biologiskt viktiga katalysatorer. Begreppet katalys är användbart i samband med alla fysiska eller kemiska förändringsprocesser.
Jag fann många sådana ”papers” som handlade om katalys med myoner, en ”fet” släkting till elektronen. Dussintals. Men inte någon som gällde just elektroner! Men så råkade jag efter en tid av en ren händelse verkligen hitta en artikel som beskrev katalytiska fusionsreaktioner med elektroner. Till min förvåning så fann jag snart att den var skriven av en svensk fysiker2, visserligen för ett antal år sedan, men dock. Så jag skrev ett e-brev till honom på hans institution och fick snart ett positivt och vänligt svar. I ett par tre brev vanliga pappersbrev lade så jag fram min syn på det hela, där jag även dristade mig till att komma med en del kritik av hans idé. Observera att det som händer på Solen; dess sätt att fusionera och fungera ger enligt min mening lösningen på hur vi kan göra här på Jorden.
På mitt sista brev fick jag inget svar. De nya idéer och den kritik jag kom med blev kanske ”to much”. Så nu offentliggör jag dessa idéer och teorier på detta sätt – som vi ska se så handlar det mer om än en katalytisk process. Må den eller de som kan förvalta och utveckla dessa på ett gagneligt sätt göra det.
Kiruna, 1 mars 2011
Åke Hedberg
akehedberg@kiruna.nu
***
1 Observera att det inte handlar om någon form av så kallad cold-fusion. Absolut inte!
2 Catalyzing Fusion with Relativistic Electrons, NN Mechanics, KTH January 1997. Uppdaterat 14 juli 2006.
Då man på 1920-talet började förstå att det fanns många galaxer i universum utöver vår egen Vintergata och att dessa inte befann sig i ett statiskt tillstånd utan förmodligen befann sig i en snabb expanderande rörelse i från varandra, var den första tanken förstås att allt uppkommit på en gång, vid ett enda tillfälle, i en enda punkt, och sedan kanske drivits isär i en plötslig, gigantisk explosion. Denna tanke var helt Ok vid denna tid. Men att fortfarande idag hålla fast vid denna första-bästa-tanke är inte försvarbart. Det vore som om man fortfarande skulle hålla fast vid synsättet att det verkligen är solen som går upp i öster och ned i väster. Även om det kan förefalla vara så…
Det alternativa synsätt jag förordar är grundförutsättningen för lösningen av exempelvis den så kallade energikrisen, det vill säga det faktum att hela vår civilisation bygger på och sitter fast i ett beroende av olja, kol, gas och kärnkraft. Ett beroende som skapat enorma och ständigt ökande problem, som klimatkrisen där stigande koldioxidhalt i atmosfären gör den globala temperaturen allt högre, vilket får havsnivån att stiga allt snabbare och andra hot mot våra liv och vår hälsa. Lösningen ligger uppenbarligen i fusionsenergin.3
Men enligt min mening är det uppenbart att den lösning som ligger i ”tämjandet” av solkraften, det vill säga fusionsenergin, aldrig kommer att verkställas med rådande vetenskapsmetoder. 50-60 års misslyckade ”experiment” med att lösa denna fråga med hjälp av TOKAMAK-metoden bevisar detta. Det är en metod som kräver temperaturer på över hundra miljoner grader och därför en magnetisk inneslutning. Inte ens ITER-projektet med en ”utveckling” av denna gamla metod, trots sin enorma resurstilldelning och uppbackning från EU, USA, Ryssland, Japan m.fl. stater och organisationer, kommer att lyckas. Hela teorin för hur detta ska gå till är helt enkelt felaktig, vilket den svenske fysikern och nobelpristagaren i fysik Hannes Alfvén för länge sedan påpekat.4
Since thermonucluar research started with Zeta, Tokamaks, Stellators – not to forget the Perhapsatron – plasma theories have absorbed a large part of the energies of the best physicists of our time. The progress wich has been achieved is much less than was originally expected. The reason may be that from the point of view of the traditional theoretical physicist, a plasma looks immensely complicated. We may express this by saying that when, by an immense number of vectors and tensors and integral equations, theoreticians have prescribed what a plasma must do, the plasma – like a naughty child – refuses to obey. / …/What is urgently needed is not a refined mathematical treatment (…) but a rough analysis of the basic phenomena.
Forskarnas grundläggande tanke med att bygga en fungerande fusiosreaktor har varit och är att efterlikna vad som händer på och i solen och andra stjärnor. Även om forskarna inbillar sig det är det inte på det sätt som de tror vad som händer. De har som framgår av citatet fått allting om bakfoten. Det behövs en ”rough analysis of the basic phenomena”, något som aldrig gjorts. Man har gått på i de gamla ullstrumporna och hela tiden försökt inbilla andra att de är nära en lösning. Solens fusionsprocesser är mer fiffiga, vill jag påstå, än de vad de tror och har trott alltsedan något snille på 1920-talet förkunnade hur det gick till. Vad som behövs är en helt ny metod och en ny typ av reaktor byggd på en princip om katalytisk fusion.5
—
För att förstå föreliggande skrift måste man acceptera den grundläggande tanken att det existerar en verklighet, en värld och ett tillstånd utöver det gängse mekaniska.
(Observera att det inte handlar om någon form av metafysik. Se Wikipedia:
Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska, men detta är inte en tillräcklig definition. Från att ursprungligen ha varit ett mer väldefinierat ämne - som kan sägas ha haft "varande i sig" eller "första orsaker" som sitt studieämne - har det idag kommit att inkludera frågor som exempelvis viljans frihet, som förr inte skulle ha betraktats som en metafysisk fråga. Andra frågor som har behandlats inom metafysiken är Hur är naturen beskaffad?, Finns Gud?, Vilken är människans plats i universum? samt begrepp som existens, rum, tid och kausalitet. Denna utveckling av ämnet har gjort att det numera är mycket svårdefinierbart. Metafysiken är ingen vetenskap; där vetenskapen slutar börjar metafysiken. (Wikipedia).)
Den värld eller tillstånd som det handlar om här har olika namn inom fysiken som elektrodynamisk eller elektromagnetisk och inom matematiken imaginär och icke-reell mm. Fysikaliskt handlar det om det ett aggregationstillstånd som ligger över eller bortom de tre vi vanligen tänker på: det fasta, det flytande och det gasformiga. Det är således inget påhittat tillstånd eller enbart tänkt: det är ett experimentellt mycket välkänt tillstånd och finns i vår värld och verklighet men vi märker det inte. Det gäller det kaotiska tillståndet och dess teori.
Kaosteorin är den viktigaste av de nya teoribildningarna under senare delen av 1900-talet. För att förstå denna krävs den imaginära enheten och komplexa taintegrering