Lilja smög sig närmare farmodern.Den gamla såg så underlig ut och hennes ögon hade vidgats; pupillerna stod mörka och djupa, speglande lampans ljus i deras hemlighetsfulla inre. Och där ute tjöt orkanen värre än förr - hemskt och olycksbådande.- Jo, mitt barn. Jag står invid den gräns, som åldern sätter - Jag säger: Själv kan jag dö när som helst. Och jag frågar mig - har jag rätt att gå ut ur liv...