Ingen väg tillbaka

Jag såg på vattnet och de stora fåglarna. Sakta började jag fatta att vi var fria, men någon glädje kunde jag inte känna. Jag kände mig bestraffad och dömd till livet utan mor, far och Judith. Vi hade varit dödsdömda av nazisterna. Vi hade överlevt. Och solen lyste som om ingenting hade hänt i Auschwitz. Vem märkte att allting hade förändrats? Hur skulle jag kunna leva? I "Ingen väg tillbaka" fort...