Emil

"Lydia tittade förtvivlat bort mot vaggan vid spisen, resultatet av hennes enorma dumhet. Om pojken ändå hade varit mörkhårig, eller åtminstone brunhårig. Men håret var rött, illande rött, som den rödaste morot. plötsligt slogs dörren upp och in klev Emil med den svarta kalufsen dold under ett plommonstop. Han var hemma igen." Skomakaren Emil följer en svindlande väg genom livet, dricker lite för ...