De vita stenarna

Mannen visade sig i hennes drömmar, öm och romantisk och helt annorlunda än de männen Ylva var van vid att möta. Varje natt kom han till henne, satte sig på sängkanten och talade vänligt till henne. Låt det stanna vid drömmen - längre kommer vi aldrig, viskade han sorgset. Så visade det sig att mannen var verklig - ingen dröm. Han var hatad av en hel bygd, tvingad att hålla sig gömd. Vilka chanser...