Astrid och jag: 50 års arbetsliv

Det går inte en dag utan att jag tänker på Astrid. Varje gång jag ska försöka skriva min namnteckning får min man Lennart sätta fingret och pennan precis där jag ska skriva. Då ser jag för mig Astrid i motsvarande situation, minns hur vi skrattade varje gång hennes penna hamnade utanför arket. Nu är det min tur att få hjälp med pennan. Men hur började allt egentligen?Kerstin Kvint var bara 16 år n...