Du ska inte dö (ännu)

Stämningen var overklig och jag fruktade att terrassens kolnade brädor skulle bryta samman under mina fötter. De klarade av min vikt en tid, tills jag vid nästa steg kände hur någonting gick sönder. Kraset lät som när ett knäckebröd smulas sönder. Jag tittade ner. För ett ögonblick kändes det som om jag skulle svimma precis där och då. För ett ögonblick kunde mitt sinne inte hantera den syn jag så...