sch, gubbe! Hvad du är hvit och ful,
Och din käpp, hvad den är tjock!
Och lat du är, ej rör dig en smul,
Du står som en målad bock.
Och käppen i handen, du kan den ej sköta,
Ty, du kan ju ej slå, ja, du kan ej ens höta.
Ja, du är döf och du är stum,
Och stel i hvarenda led,
Och hvit i synen, fånig och dum,
Och står, tills du dimper ned.
Du tyckes helt lugnt i ditt öde dig finna
Att smälta som smör och i rännsten försvinna.