Stadsdelen Klara uppstod efter den stora stadsbranden som drabbade Karlstad år 1865. Denna bok handlar i första hand om människor och miljöer i stadsdelen Klara i Karlstad från branden och fram till början av 1900-talet. Hela stadsdelen byggdes alltså under dessa första 40 år, även om det fanns några enstaka små villor där tidigare under 1800-talet. Området var tidigare jordbruksmark som tillhörde gårdarna Våxnäs och Sandbäcken. Dessa gårdar beskrivs ingående, och berättelsen omspänner tiden från 1400-talets början till idag, det vill säga ungefär 600 år.
För några år sedan gav jag ut en bok med titeln ”Clara 9”. Det var en bok om det gamla huset jag bor i, men boken beskrev också den gamla bebyggelsen i stadsdelen Klara och de människor som bodde där. I den nya boken har jag minskat ner beskrivningen av Klara 9 men däremot utvidgat berättelsen om hela stadsdelen. Jag har läst in gammal litteratur om Karlstad, tittat på gamla fotografier och kartor, släktforskat, googlat och frågat vänner och bekanta som är uppväxta i Klara.
Beträffande stadens historia så finns det förnämliga verk att tillgå, främst Karlstads stads historia i 4 delar av C E Nygren, Lars Dalgren och Ove Moberg samt Det gamla Carlstad av Mats Ronge. Särskilt intressanta är de personbeskrivningar och omdömen som jag har kunnat få fram om personer som levde i Klara på 1800-talet, detta främst tack vare N.F. Bergqvists bok Gamla kyrkogården i Karlstad och Henrik Lilljebjörns bok Hågkomster.
Däremot kan jag inte finna någon sammanhållen, heltäckande berättelse om enbart stadsdelen Klara i gamla tider. Jag tycker därför att det är en angelägen uppgift att försöka råda bot på något av ”okunskapen” om vår närmaste lokalhistoria. Därför vänder jag mig nu med denna skrift till alla de som nu bor i eller har anknytning till Klara och Karlstad och även till de som har gamla släktband hit.
Efter denna inledning ska jag nu försöka förklara hur boken är upplagd och vad som kommer att beskrivas i fortsättningen.
Kapitel 1 är en liten introduktion till Karlstads uppkomst och utveckling och där beskrivs även Våxnäs (Lilla Våxnäs) och stadsdelen Klara. Jag kommer också att visa några historiska kartor och foton från tiden omkring stadsbranden 1865.
Kapitel 2 innehåller en beskrivning av den gamla bebyggelsen i det som efter stadsbranden 1865 blev stadsdelen Klara. Berättelsen startar redan i början av 1400-talet och avslutas i början av 1900-talet. Jag försöker först ”omringa” Klara och börjar med de äldsta gårdarna Lilla Våxnäs och Sandbäcken, vilka båda torde ha varit befolkade ungefär lika länge som Tingvalla. Någon annan bostadsbebyggelse fanns inte i nuvarande Klara vid den tiden. Sedan går jag tillbaks till Västra Bron, vilken fanns innan staden Carlstad bildades år 1584. Vid brofästet låg Salttorget eller Nya Salttorget, eftersom Salttorget tidigare, på 1700-talet, var beläget vid nuvarande Residenstorget på andra sidan älven. Nya Salttorget låg på den öppna platsen där numera Karlstads Teater finns. Där fanns också spannmålsbodar i nära anslutning till Västra Tullen, som låg i hörnet av nuvarande Sandbäcksgatan – Våxnäsgatan. Där Selma Lagerlöf nu sitter staty uppförde Hybelejen sin berömda Hybelejens kvarn, och strax intill Västra Tullen fanns för bara 100 år sedan Dambadhuset, ett kallbadhus i älven. Vid Sandbäcksgatan 17 (Klara 9) låg även ett Herrbadhus.
Kapitel 3 behandlar ursprunglig bostadsbebyggelse med ägare och ett stort urval hyresgäster avseende i tur och ordning Klara 1 till Klara 27 och övrig ursprunglig bebyggelse i Klara under 1800-talet och fram till 1900-talets början.
Kapitel 4 handlar om historiskt intressanta personer som har bott i eller haft anknytning till Klara. Först och främst måste här Hybelejen ges en utförlig beskrivning, därefter Henrik Lilljebjörn och hans familj på Sandbäcken liksom den för Klara och Karlstad så betydelsefulle lantmätaren A.F. von Wachenfeldt, vilken också en tid bodde på Sandbäcken. Vi kommer också att få stifta bekantskap med sotarfamiljen Sundelius på Klara 8A och repslagarfamiljen A.F. Larsson på Klara 8B samt konstnären Olof W. Nilsson på Klara 11 och poeten Nils Ferlin på Klara 4. Här behandlas även bland annat den mycket originelle Elfdalingen, nordpolsfararen Knut Fraenkel, majoren och historieskrivaren Bror Billman och boktryckaren Albin Forssell, vilken grundade Karlstads-Tidningen. Därutöver ges i den löpande texten kortare personbeskrivningar under respektive fastighet.
Kapitel 5 innehåller en redogörelse för de större förändringar som skett av bebyggelsen i Klara under 1900-talet.
Allra sist kommer ett Avslutande kapitel om Klara idag och i framtiden, om K-märkning, om stadsdelsböcker och lite annat.
Staden Carlstad bildades 1584 som den första i Värmland. Det var hertig Carl, sedermera kung Carl IX, som av någon anledning tyckte att den lilla handelsplatsen Tingvalla skulle upphöjas till stad. Det fanns vid den tiden ca 150 invånare i Tingvalla, och man kan tycka att det var ett något litet befolkningsunderlag för att bli stad.
PLAN aff Carlstadh såsom dedh nu förewetter 1646.
Den äldsta kända kartan över Karlstad. Författaren är okänd men kan vara lantmätaren Håkan Arfvidsson som under den aktuella tiden var ensam lantmätare i Värmland. Observera att kartan är upp- och nedvänd.
Del av Geometrisk dilenation öffwer Carlstadz tompter upprättad av lantmätare Christer Roman år 1696. Detta är den nya plan för staden som tillkom efter att den brunnit 1652. Notera skillnaderna mot 1646 års plan. Bl a har gatunätet blivit glesare och fått ett rutmönster.
Befolkningen ökade inte heller nämnvärt de följande 100 åren. Först efter den stora branden 1752 blev det en kraftig ökning av folkmängden från ca 800 till ca 1600 människor.
Fängelset, Sjukhuset, Domkyrkan med det gamla tornet, tornet på Gamla Gymnasiet. Fotot måste vara taget före branden 1865. Fotograf: Okänd.
Söndagen den 2 juli 1865 utbröt på tomten i hörnet av Östra Torggatan och Drottninggatan den stora branden, som ödelade så gott som hela staden. Av stadens 241 tomter var endast 9 obrända. Biskopshuset, gamla gymnasiet, lasarettet, fängelset, hypotekshuset och kvarteret Almen räddades. Domkyrkans torn och yttertak eldhärjades. Vid den tiden fanns det i Karlstad ca 5000 invånare, därefter har det skett en stadig tillväxt av befolkningssiffrorna.
Kort tid efter branden 1865.
Någon tid efter branden 1865.
Del av Charta öfver Upstaden Carlstad upprättad år 1770 av ingenjör Jonas Brolin vid generallantmäterikontoret. Vid 17 ligger Västra Tullen, 20 är Spannmålsbodar och 23 är Westra Bron.
Lilla Våxnäs omfattade all jord mellan Salttorget och Sandbäcken. Ursprunget är frälsegården Våxnäs, som i urkunder från medeltiden omnämns tillsammans med andra frälsegårdar i Tingvalla, såsom Vidön (åren 1314 och 1434), Kroppkärr (1348), Alster (1348) och Rud (1434), och har en lång historia omväxlande som frälsejord, kronojord och donationsjord. Första kända ägare till frälsegården Våxnäs är riddaren och riksrådet Laurens Ulfsson Blå av Aspenäsätten, d 1445, och hans hustru Ida Johansdotter von Bülow, d ca 1466, vilka gifte sig omkring år 1420. Enligt en bevarad handling från den 19 januari 1443 utarrenderade detta par två gods i Tingvalla socken benämnda Övre Våxnäs och Nedre Våxnäs till Claus Ingelsson, vilken var fogde i Värmland.
Under lång tid fördes omfattande processer om äganderätten till Våxnäs och två andra gårdar, Hanevall i Segerstad och Sanna utanför Karlstad. Det var de tre ätterna Tre Kronor, Natt och Dag och Sparre som genom ingifte med Ida von Bülows brorsdotter Ermegård Fickesdotter stred om ägandet, och Sparre gick segrande ur den striden. Riksrådet Erik Sparre (1550–1600) var på sin tid ägare till Våxnäs. Denne tog dock ställning för konung Sigismund i striderna mot hertig Carl och blev därför avrättad vid Linköpings blodbad år 1600. Därför kom Carl, som samma år blivit kung Carl IX, i besittning av Övre Våxnäs. Han hade redan 1587 köpt Nedre Våxnäs. Säteriet Våxnäs lades nu under Carlsbergs kungsgård (där domkyrkan nu står) som en av dess ”ladegårdar”. År 1614 utarrenderade Carl IX:s änka Christina ”Våxnäs ladegård” till borgerskapet i Carlstad.
Kronogodset Södra Våxnäs ärvdes av Christinas dotter Catharina f 1584, som var gift med pfalzgreven Johan Kasimir (1589–1652). Han beslöt 1633 tillsammans med rikets råd, att Södra Våxnäs skulle läggas till staden såsom utjord att användas av stadens ämbetsmän. Detta avsåg troligen endast den del av Södra Våxnäs som låg närmast älven. Den halshuggne Erik Sparres ättlingar återfick redan 1617 ”frälsehemmanet Norra Våxnäs”. Det var hans änka, grevinnan Ebba Brahe, som då tillträdde egendomen. Därefter övergick egendomen till sonen greve Carl Sparre, och efter hans död till hans syster Christina, d 1669 och hennes make, riksrådet och friherren Bengt Skytte af Duderhof (1614–83).
Egendomen gick ur släkten 1663, när Bengt Skytte sålde ”Stora Våxnäs frälsegårdar” till regementskvartermästaren Olof Eriksson Sparf. Denne var gift med Sara Gustafsdotter Carlström, som var dotter till borgmästaren i Karlstad Gustaf Börjesson, d 1688, g m Ellika Elfdalia, vilken var syster till superintendenten Sven Elfdalius Camoenius (1588–1666).
Petrus Magni Gyllenius (född som Peder Månsson 1622-04-14 i Södra Tofta, Ölme, d 1675-01-11 i Bolstad, Dalsland) skriver i sin dagbok 1662-06-17 när han var secundus collega vid skolan i Carlstad: ”rymbde Sara Göstaffzdotter bort medh Oluff Sparff til Stockholm; alltså hölt hon sin loffven, och hon gjorde sina föräldrar en stoor sorgh och sigh en stoor skam.” Det förhöll sig så att Sara vid tillfället var förlovad med en annan man. Gyllenius umgicks med familjen Börjesson liksom med Elfdalius och andra ledande personer i Carlstad, varför han blev upprörd över det inträffade.
Det blev komplikationer genom att gården pantförskrivits till friherre Per Rosenholm (1646–99) och hans syskon. Efter flera rättegångar och överklaganden vann Rosenholm i hovrätten och egendomen var deras. De nya ägarna sålde dock 1696 till bankokommissarien i Örebro Johan Carlheim (1661–1703), vilken var son till borgmästaren i Carlstad Bengt Svensson (1634–82) och sedan 1686 gift med Anna Sparf f 1665, dotter till förutnämnda Olof Eriksson Sparf och Sara Gustafsdotter Carlström. Änkefru Anna Sparf Carlheim testamenterade Stora Våxnäs respektive Lilla Våxnäs till sina två mågar Mattias Gyllenspetz och Gabriel Johannis Magnelius omkring år 1720. Benämningarna Stora och Lilla Våxnäs har därefter använts för de båda gårdarna. Läs den fortsatta berättelsen under avsnittet om herrgården Lilla Våxnäs.
Stadsdelen Clara uppstod efter den stora stadsbranden 1865 i samband med att en ny stadsplan upprättades. Området tillhörde vid den tiden Lilla Våxnäs, som ägdes av generallöjtnanten Otto August Malmborgs arvingar. Dessa var inte särskilt villiga att sälja mark. Det var också oklart om Klara tillhörde Karlstads stad eller landsförsamling. Saken avgjordes 1870, och Klara kom att tillhöra Karlstads stad. Detta gällde endast den östra delen av Klara. Lilla Våxnäs och Sandbäcken tillhörde landsförsamlingen ytterligare någon tid medan bebyggelsen utefter Sandbäcksgatan alltså tillhörde staden. Bebyggelsen var ännu 1882 ganska sparsam och husens läge sammanföll inte alltid med de på kartan redovisade tomterna, varför man får intrycket att 1865 års stadsplan aldrig kom att genomföras fullt ut för stadsdelen Klara. Istället kom en ny stadsplan att fastställas 1885, och det är den som ligger till grund för det utseende som stadsdelen har idag.
Karta öfver staden Carlstad med dertill lydande egor upprättad 1857 av ingenjör Gustaf Liunggren.
Del av Plan af staden Carlstad. Före branden den 2 Juli jemte markering af nämnde dag afbrända tomter och byggnader. Afritad af Johan Pihlgren 1865.
Del av Plan öfver Carlstad upprättad i överensstämmelse med den af Stadsfullmäktige efter branden den 2 juli 1865 antagna nya tomtreglering upprättad av kommissionslantmätare A F von Wachenfeldt. Här är teatern inritad, men det skulle dröja nästan 30 år innan den kom att byggas.
Det uppstod av förklarliga skäl direkt efter branden 1865 ett stort behov av bostäder i Karlstad, och enligt kyrkoböckerna skedde en kraftig inflyttning till fastigheterna Klara 1 – 11, d v s utefter hela Sandbäcksgatan, både från bostadslösa Tingvallabor och från utomsocknes, de senare förmodligen för att arbeta med återuppbyggnaden av det helt nedbrunna Karlstad.
Som vi ser av Högströms karta från 1882 så är tomterna Klara 1 till 22 inritade i ett prydligt rutmönster och kvartersnamnen Ekorren, Staren och Björken är angivna. Befintliga hus finns inritade på tomterna Klara 1 till 10. De flesta tomterna har hus som ligger delvis utanför respektive tomtgräns. Man ser på kartan ingen skillnad på bostadshus och uthus, men att uthus förekommer på kartan kan man bland annat se av ett fotografi av uthusen på Klara 8.
Klara 9 och uthusen på Klara 8A och 8B.
Del av Karta öfver Karlstad upprättad år 1882 av stadsarkitekten och stadsbyggmästaren Th Högström.
Stadsdelen Klara enligt av stadsfullmäktige den 17 okt 1884 antagen stadsplan upprättad åren 1882 och 1884 av förste lantmätaren Gust. Lindmark, gillad av Kungl. Majt 14 aug 1885.
På kartan från 1908 ser man att det fanns storslagna planer för Klaras utbyggnad. Hela området är indelat i ett 30-tal kvarter, av vilka ett fåtal då var bebyggda. De flesta av de kvarvarande kvarteren skulle inte komma att bebyggas förrän i modern tid, och då efter helt annorlunda stadsplaner. Man kan på denna karta se att alla tomter utefter Malmtorgsgatans östra sida har bebyggts och att många äldre hus på Sandbäcksgatan har rivits och ersatts med nya.
Del av Karta öfver Karlstad. Utarbetad 1908 av ritläraren Napoleon Caesar. Staden har inkorporerat ett område i Klara och staden har växt även till Herrhagen, Viken, Berget (Kvarnberget) och Norrstrand.
Som jag redogjorde för i inledningen så bestod den ursprungliga bebyggelsen i nuvarande Klara av gårdarna Lilla Våxnäs och Sandbäcken. Västra bron fanns före stadens bildande 1584 liksom vägarna från väster (Åmålsvägen, nuvarande Våxnäsgatan) och norr (Fryksdalsvägen, nuvarande Sandbäcksgatan). Tullportar och tullstuga liksom staket och erforderliga magasin uppfördes på 1600-talet där dessa vägar sammanträffade. Den s k lilla tullen uttogs under tiden ca 1620 till 1810. På 1700-talet uppfördes handelsbodar på Nya Salttorget, den öppna platsen mellan tullen och västra bron. Området kompletterades senare med Hybelejens kvarn och därefter med Karlstads teater. Bostadsbebyggelsen startade i mindre omfattning troligen på 1840-talet med Klara 1 strax intill tullporten.
Klappbryggan, Klara 1, Dambadhuset och Hybelejens kvarn (stenmagasinet), fotoår 1890.
Som nämndes i inledningen är Lilla Våxnäs sprunget ur den gamla frälsegården Våxnäs, som är nämnd redan på 1400-talet. Redan då förekom benämningarna Övre Våxnäs och Nedre Våxnäs. På 1600-talet kom benämningarna Södra Våxnäs och Norra Våxnäs eller Stora Våxnäs, vars huvudbyggnad låg där Våxnäs industriområde nu finns. För den som är intresserad av Våxnäs historia rekommenderas skriften ”Anteckningar om Våxnäs” av N.F. Bergqvist. I den får man en mycket detaljerad beskrivning av händelser och personer på såväl Stora som Lilla Våxnäs under 500 år, från 1400 till 1900.
Lilla Våxnäs herrgård efter ombyggnad 1895.
Lilla Våxnäs nämns första gången ca år 1700, och är alltså den egendom i nuvarande Klara, vars huvudbyggnad från 1831 kan benämnas herrgård. Huset var tidigare ett större, rödmålat envånings trähus, vilket beboddes 1810–1822 av överjägmästare Crispin Löwenhielm (1777–1825), därefter 1822–1831 av överstelöjtnanten och greven Gustaf Wachtmeister (1792–1859) och från 1831 av generallöjtnanten Otto August Malmborg (1795–1864).
Ca 1720-ca1740
Den förste ägaren av Lilla Våxnäs var prosten, kyrkoherden i Hammarö 1714 och i Grava 1720, Gabriel Johannis Magnelius (1670–1725), g 1707 med Sara Carlheim (c1690–1751), vilken genom testamente troligen omkring år 1720 av Saras mor Anna Sparf Carlheim f 1665, erhöll ¼ mantal av Våxnäs, därefter benämnt Lilla Våxnäs. Samtidigt fick den andra mågen, löjtnanten vid Närke-Värmlands regemente Mattias Gyllenspetz (1684–1767), g 1711 med den andra dottern Maria Eleonora Carlheim 1690–1769), ¾ mantal av Våxnäs, vilket sedan benämns Stora Våxnäs.
Ca 1740–1759 Rådman Johan Palmgren f 1700, d 1759, och hustrun Anna Helena Palmgren, f Magnelius 1719, d 1795, dotter till föregående ägare.
1759–69 Ovannämnda änkan Anna Helena Palmgren, f Magnelius.
Brobyggmästaren Anders Jacobsson f 1727 bodde som hyresgäst på Lilla Våxnäs vid denna tid och fortfarande 1780. Hustrun var Margareta Jacobsson, f Segerström 1736 och de hade barnen Anna Beata Jacobsson f 1758, Maria Lisa Jacobsson f 1761, Helena Christina Jacobsson f 1766 och Erik Jacob Jacobsson f 1768. Anders Jacobsson hade 1759 erhållit fullmakt på tjänsten som brobyggmästare i Värmland. Han beskrevs som ”en stilla, flitig och arbetsam yngling”. Det var han som var konstruktör och byggmästare till Östra bron, vilket arbete påbörjades 1761 och var klart 1765. Han var också konstruktör till Västra bron, men det arbetet gick till Carl Jacob Heublein, se avsnittet om Hybelejen.
Ca 1770–79 Förste ägare var hökaren Lars Alén f 1739, g m Maria Alén, f Carlmark 1752,
därefter Lars Larsson, svärfar till Alén,
därefter kapten Johan Gudmund Nordberg, adlad Löwenhielm, f 1698 i Nor, d 1778 på Agnhammar i Grums, g 1734 med Catharina Christina Löwenhielm, f Uggla 1701,
därefter kunglige sekreteraren Erland von Lagerlöf (1736–1803), g 1772 med Agneta Maria Lagerlöf, f Uggla (1754–98). Erland von Lagerlöf var son till superintendenten Nils (Nicolaus Danielis) Lagerlöf (1688–1769) och Anna Charlotta Lagerlöf (1702–41). Dessa var kusiner. Nils Lagerlöfs föräldrar var kyrkoherden i Arvika Daniel Lagerlöf (1651–1718) och Magdalena Hofstenia f 1648 som var dotter till Nicolaus Erici Hofstenius och Annika Urania. Agneta Maria Lagerlöf, f Uggla var dotter till majoren Carl Fredrik Uggla och Augusta Elisabet Uggla, f Didron.
1779–91 Anna Lisa Bratt, f Wennerstierna (1734–88) och hennes make lagmannen Lars Gustaf Bratt (1731–91). Hon var dotter till kammarherren och godsägaren Mattias Wennerstierna (1704–87) och Elisabeth Maria Wennerstierna, f Låstbom (1713–92). L G Bratt var son till Jonas Bratt (1683–1737) och hustrun i det andra äktenskapet Anna Elisabeth Bratt, f Hiertzell (1700–45).
1791–94 Lovisa Bratt f 1778, dotter till ovan nämnda, g (1) 1794 med löjtnant Gustaf Carlsten (1767–1829), skilda, g (2) med Reinhold Bratt (1755-ca1821), vilken var en av duellanterna i Sandbäcksskogen den 15 febr 1805, då utmanaren fänrik Arén blev ihjälskjuten och Bratt måste fly till Norge.
1794–1800 Landskamrer Lars Magnus Wester (1754–1801), g 1783 med Magdalena Wester, f Uggla (1750–1826), som var dotter till hovjägmästaren Georg Gustaf Uggla (1710–71) och Agneta Maria Uggla, f Bratt (1718–62).
1801–09 Änkefru Magdalena Wester, f Uggla.
1810–19 Överjägmästare Crispin Löwenhielm f 1777 i Nor, inflyttad 1810 från Nor, d 1825, hustru Christina Maria Löwenhielm, f Lagerhjelm 1793 i Nerike, d 1857. Hon var dotter till majoren Gustaf Lagerhjelm (1743–1804) och Ulrika Charlotta Lagerhjelm (tremänningar).
Hyresgäster vid den här tiden var bl a regementsskrivaren Carl Larsson (1789–1841) med hustrun Aurora Larsson, f Suther (1798–1824).
1821–31 Överstelöjtnanten greve Gustaf Wachtmeister f 1792-09-14 i Skagershult, d 1859, hustru friherrinnan Lovisa Fredrika Wachtmeister, f de Geer 1796-03-01, utflyttade till Södermanland 1831. Det anses vara Wachtmeister som lät bygga till huvudbyggnaden med en våning.
1831 Överstelöjtnant Emil Adam von Gerdten (1772–1844) på Apertin, Kil.
1831–64 Emil Adam von Gerdtens måg, överstelöjtnant Otto August Malmborg f 1795-07-28 i Finland, d 1864, hustru Augusta Malmborg, f von Gerdten 1810-05-19 i Sunne, d 1860.
1865–89 O A Malmborgs sterbhus.
Under familjen Malmborgs tid på Lilla Våxnäs fanns en del intressanta hyresgäster:
Enligt husförhörslängden 1835 bodde här assessor Jan Roman f 1776 i Alster med hustrun Anna Roman, f Nilsson 1772 i Grythyttan, och deras barn Sara Lilljebjörn, f Roman 1801 i Arvika, och Johanna Roman f 1812 i Alster. Vid denna tid redovisas också en Lovisa Hellström f 1787 och en skrivare C G Pallin f 1800 i Ekshärad.
1862 inflyttade från Göteborg ångbåtskaptenen Karl Fredrik Svartling f 1833-12-07 i Motala med hustrun Christina Wilhelmina Svartling, f Berg 1835-02-26 i Kalmar, d 1870-07-13 i Karlstad. Barnen var Karl Vilhelm Svartling f 1862-06-22 i Karlstad och Elin Karolina Emilia Svartling f 1866-10-08 i Karlstad. 1866–70 redovisas familjen Svartling under Kaptenshuset, Klara 1 i Karlstads stadsförsamling. Svartling var under perioden 1861 till 1870 kapten på ångbåten Örn, som trafikerade Klarälven mellan Lyckan i Forshaga och Klara i Karlstad, se särskilt avsnitt om detta.
En annan hyresgäst från 1865 var kaptenen och regementsskrivaren vid Värmlands regemente Olof Erland Belfrage f 1821-10-16 i Stavnäs, ogift, d 1871-04-04 på Lilla Våxnäs, en syster Fredrique Belfrage f 1816-11-03 i Stavnäs och en fosterdotter Ottonine Groth f 1850-05-01 i Gillberga. Belfrage var som så många andra militärer också kommissionslantmätare, och enligt N F Bergqvist var det han som var ledare för arbetet efter branden 1865 med att utstaka, uppmäta och avväga de nya gatorna och tomterna, så att arbetet med återuppbyggnaden kunde komma igång. Detta arbete har dock andra författare tillskrivit A F von Wachenfeldt, se avsnittet om denne. Oavsett arbetsfördelningen så är det så att de båda ingick i en grupp om fyra personer med det direkta ansvaret för återuppbyggnaden. De övriga var drätselkammarens ordförande Fritz Clarholm (1831–85) och vice häradshövding Frans Fredrik Maechel (1823–1915). Det är inte otänkbart att det var Fritz Clarholm som hade det avgörande inflytandet i denna grupp, liksom han hade i allt annat i Karlstad på den tiden. Han var ju bl a VD för Wermlandsbanken och hade ekonomiska intressen i många bolag. Han uträttade mycket gott, men gjorde spekulationsaffärer som slutade med att han försnillade sig anförtrodda medel och till slut inte fann någon annan utväg än att begå självmord 1885-11-25 på ett hotellrum i Säffle.
1872 inflyttade från Eskilsäter blivande översten och chefen för Värmlands fältjägarkår Axel Fredrik Lilliehöök f 1830 i Göteborg. Hustrun hette Hilda Christina Lilliehöök, f Evers 1835 i Göteborg, och barnen var Axel Gregory Lilliehöök f 1858, Christina Lilliehöök f 1859, Agnes Lilliehöök f 1860, Alice Lilliehöök f 1864, Carl Lilliehöök f 1868 och Hugo Lilliehöök f 1870, alla födda i Eskilsäter. Alla tre sönerna blev officerare. Dottern Agnes gifte sig 1880 med översten Klaes Bratt, och den familjen bosatte sig på Lilla Våxnäs, men flyttade senare till Klara 1, Klara 2, Klara 13 och Våxnäsgatan 11 (Lundholmska villan).
Personalia om familjen Bratt:
Överste Klaes Kristian August Bratt, f 1844-10-25 i S Ny, d 1937-10-13 i Stockholm, g 1880-08-21 med Agnes Bratt, f Lilliehöök 1860-04-26 i Eskilsäter, d 1938-10-02 i Stockholm, hans barn i första giftet med Olga Catharina Bratt, f Ekelund (1851–79) översten Gösta Bratt f 1877-08-14 i Åmål, d 1952-08-19 i Stockholm, g 1911-11-11 med Elsa Bratt, f Andersson 1885-10-27, d 1969-11-15 i Stockholm, gemensamma barnen översten Karl Axel Bratt f 1882-12-23 (ev 1882-12-29) i Åmål, d 1958-05-28 i Djursholm, g 1908-12-20 med Elsa Sofia Kristina Bratt, f Lundberg 1887-11-29, d 1943-06-20 i Stockholm, och överste Helmer Bratt f 1886-01-26 i Karlstads landsförsamling, d 1971-01-04 i Stockholm, g 1912-05-06 med Anna Bratt, f 1890-08-22 i Örebro, d 1972-09-10 i Stockholm. Klaes Bratts föräldrar var kapten Karl Bratt och Sofi Bratt, f Lilliehöök.
1886 arrenderades Lilla Våxnäs av kapten Johan David Alexander Kuylenstierna f 1851 i Långserud, d 1919, g 1882 med Catharina Lovisa Charlotta Kuylenstierna, f Lemke 1862 i Stavnäs, d 1944 i Stockholm, dotter till överste J H Lemke och Lovisa Christina Lemke, f Nordström från Sölje. Även en broder till fru Kuylenstierna, hovrättsrådet Henrik Lemke f 1864 i Stavnäs, var på 1880-talet bosatt där. Kuylenstierna inköpte därefter Strands herrgård av änkan Andersson (änka efter en disponent Andersson från Liljedals glasbruk). Kuylenstierna var bl a stadsfullmäktige 1894–1904, gymnastiklärare och ridlärare.
1889–99 O A Malmborgs son, landshövding Emil Adolf Malmborg (1842–1913).
1890 inflyttade landshövdingens svärfar, godsägaren och hovmarskalken friherre Gustaf Georg Knut Åkerhielm (1813–95), vilken hade varit änkling sedan 1877. Hustrun var Julia Matilda Åkerhielm, f Berwald och brorsdotter till kompositören Frans Adolf Berwald.
1899- Karlstads stad.
O. A. Malmborg var född 1795-07-28 och blev efter en omväxlande krigskarriär i Europa överste och chef för Värmlands regemente år 1840. Han blev adlad 1842, och han lämnade regementet 1856 för att bli generalbefälhavare över III:e militärdistriktet, där han fick avsked 1862 som generallöjtnant. Malmborg gifte sig 1830-06-28 på Apertin i Kil med Sara Augusta Malmborg, f von Gerdten 1810-05-20 i Sunne. Hon var dotter till överstelöjtnant Emil Adam von Gerdten (1772–1844), vilken genom äktenskap med Charlotta Ulrika Catharina von Gerdten, f Löwenhielm (1786–1875) kom i besittning av herrgården Apertin i Stora Kil. Malmborg var en folklig och omtyckt man. Under Malmborgs tid skedde en märkbar upprustning av byggnader, trädgård och framför allt Våxnäsparken. Makarna fick 14 barn, varav 12 döttrar. Sonen Emil Adolf Malmborg och nio systrar uppnådde vuxen ålder och blev gifta, och sex av dem fick storståtliga bröllop på Lilla Våxnäs, vilket blev populärt bland befolkningen, som gärna gick dit och betraktade skådespelen i parken. Fru Malmborg avled 1860-08-10 och generalen 1864-05-21. Från 1865 var alla barnen utflyttade, varför herrgården kom att uthyras under en lång period till många olika ståndspersoner men även till ”vanligt folk”.
Otto August Malmborg
Vid branden 1865 förstördes residenset vid torget, varför landshövding Carl Henrik Rudolf Ekström (1818–1903) fick nyttja Lilla Våxnäs som landshövdingebostad. Ekström var landshövding i Värmlands län åren 1864–70 och sedan i Jönköpings län 1870–88. Han satt även i riksdagens första kammare 1880–82. Hustrun hette Hildegard Boheman.
Först när O.A. Malmborgs son Emil Adolf Malmborg blev landshövding 1889-06-03 tog han sitt arvegods i besittning. Han gjorde dock en grundlig reparation och även tillbyggnad av huset innan han flyttade in. Emil Adolf var född tvilling 1842-03-16 och gjorde liksom fadern karriär som militär. 1889-06-03 erhöll han överstes avsked från Värmlands regemente, och samma dag utnämndes han till landshövding för Värmlands län. Landshövdingen var liksom sin far mycket gästfri, men han hade däremot en förnäm läggning, vilket gjorde att han inte blev så populär i alla kretsar. Bland annat rådde fullt krig mellan honom och Karlstads-Tidningen. Gustaf Fröding, som var redaktör för denna tidning, hade drivit med både landshövdingen och hans mormor grevinnan von Gerdten på Apertin i någon artikel och genom dikten ”Gamle grevinna på Gampertin”.
Adolf Malmborg, landshövding i Karlstad.
E. A. Malmborg gifte sig 1874-11-28 med friherrinnan Hedvig Julia Matilda Malmborg, f Åkerhielm till Margrethelund 1853-07-07 i Stockholm. De fick en son och en dotter. Sonen omkom 20 år gammal medan dottern blev gift Rudebeck. 1895 uppförde Malmborg den ännu befintliga paviljongen vid byggnadens sydvästra hörn, närmast med anledning av ett kungabesök, varvid paviljongen skulle användas som matsal. Året därpå användes paviljongen till dottern Julia Ebba Augusta Malmborgs (1877–1963) bröllop med vice häradshövdingen, friherre Johannes Reinhold Gustaf Rudebeck (1867–1935). Makarna skildes 1910. Malmborg sålde Lilla Våxnäs till Karlstads stad 1899 för en köpeskilling om 100.000 kronor, och han avgick från sitt ämbete 1901 och flyttade till Stockholm. E. A. Malmborg avled 1913-01-02 i Stockholm och makan 1918-03-18 i Neapel.
I detta sammanhang kan inte unvikas att beröra de storståtliga bröllopen som hölls i Våxnäsparken under åren 1856–65. Det var general O A Malmborgs döttrar som gifte sig, och det blev riktiga folkfester eftersom allmänheten hade möjlighet att beskåda dessa. Sex av döttrarna gifte sig på Lilla Våxnäs, och här redovisas dessa och de övriga tre:
Emilie Louise Herlenius, f Malmborg 1834-07-17 i Karlstad, d 1914-04-12 i Göteborg, g 1856-10-02 på Lilla Våxnäs med bruksdisponenten vid Edsvalla bruk, senare Storforsverken Jonas Herlenius f 1821-02-07 i Väse, d 1907-03-23 i Göteborg. Han var son till fältsekreteraren Johan Henrik Herlenius (1780–1867) och Margareta Elisabet Herlenius, f Ferner (1782–1853).
Sophie Croneborg, f Malmborg 1835-10-24 i Karlstad, d 1900-09-29 i Uppsala, g 1859-09-06 på Lilla Våxnäs med bruksägaren på Älvsbacka Henrik Hjalmar Ulrik Croneborg, f 1830-01-21 på Östanås, Älvsbacka, d 1876-02-12 i Stockholm. Han var son till hovmarskalken Carl Johan Didrik Ulrik Croneborg (1796–1844) och baronessan Barbara Croneborg, f von Geijmüller (1799–1866).
Matilda Margareta Wästfeldt, f Malmborg 1839-11-17 i Karlstad, d 1904-05-03 i Göteborg, g 1861-02-21 på Lilla Våxnäs med majoren Filip Walker Wästfeldt, f 1832-09-22 i Marum (Skarab), d 1885-10-18 i Skara. Han var son till vice konsuln Erik Wästfeldt (1789–1866) och Johanna Charlotta Klara Emilia Wästfeldt (1816–80).
Julia Geijer, f Malmborg 1836-12-15 i Karlstad, d 1922-10-30 i Stockholm, g 1862-09-15 på Lilla Våxnäs med överstelöjtnanten Bengt Gustaf Geijer, f 1827-08-12, d 1915-06-01 i Stockholm. Han var son till den store skalden Erik Gustaf Geijer (1783–1847) och Anna Elisabeth Geijer, f Lilljebjörn (1790–1861).
Augusta Charlotta Munck af Rosenschöld, f Malmborg 1838-08-17 i Karlstad, d 1907-09-06 i Lund, g 1865-06-05 på Lilla Våxnäs med hovrättspresidenten över Skåne och Blekinge, Thomas Munck af Rosenschöld, f 1813-06-28 i Lund, d 1893-01-20 i Stockholm. Han var son till konsuln Gabriel Munck af Rosenschöld (1783–1867) och Hedvig Sara Munck af Rosenschöld, f Lovén (1794–1871).
Emilie Adolfine Uggla, f Malmborg 1842-03-16 i Karlstad, d 1903-12-29 i Djursholm, g 1865-07-10 på Lilla Våxnäs med löjtnanten, disponenten vid Sikfors bruk, senare styresman vid Loka hälsobrunn och överintendent vid hovet, Carl Johan Reinhold Uggla, f 1833-07-11 i Huggenäs, d 1895-10-08 på Sikfors, Hällefors. Han var son till Axel Johan Uggla och Elisabeth (Elsa) Sofia Uggla, f Ekelund.
Det sjunde bröllopet ägde rum på Svaneholm med Ebba Aurora Waern, f Malmborg 1845-11-03 i Karlstad, d 1926 i Steneby, g 1867-09-06 med bruksägaren på Billingsfors bruk Adolf Wilhelm Waern, f 1839 på Svaneholm, d 1876 i Steneby. Han var son till bruksägaren Carl Fredrik Waern (1787–1858) och Gustava Elisabeth Waern, f Melin (1802–75).
Det åttonde bröllopet var Marie Henriette Leijonhufvud, f Malmborg 1844-06-10 i Karlstad, d 1893-03-15 i Skövde, g 1868-09-10 med kaptenen och friherren Broder Axel Edvard Leijonhufvud, f 1831-03-02 i Vederslöv (Kronob), d 1885-01-12 i Davos. Han var son till ryttmästaren, friherre Carl Edvard Leijonhufvud (1793–1870) och hans kusin Sofia Aurora Leijonhufvud (1794–1871).
Det nionde och sista bröllopet var Anna Wilhelmina Nordenfelt, f Malmborg 1851-04-25 i Karlstad, d 1936-04-01 i Kristinehamn, g 1871-08-24 med borgmästaren i Kristinehamn, Carl Henrik Nordenfelt, f 1837-10-15 i Sätila (Älvsb), d 1911-12-01 i Kristinehamn. Han var son till landshövdingen Enar Vilhelm Nordenfelt (1798–1868) och Maria Elisabeth Nordenfelt, f Waern (1807–57).
Några hyresgäster enligt församlingsboken 1901–05:
Major, senare överstelöjtnant Teodor Helleberg f 1856-09-11 i Söderhamn, d 1932-03-12g 1887-12-12 med Anna Sofia Helleberg, f Waldenström 1866-09-22 i Luleå, d 1954-07-07 i Bromma, med barnen Elsa Schmidt, f Helleberg 1888-11-14 i Luleå, d 1944-06-13 i Göteborg, gift, Sigurd Helleberg f 1890-03-02 i Luleå, d 1973-12-28 i Sundbyberg, g 1933-07-01 med Hanna Maria Helleberg, f 1907-03-13 i Hudiksvall, d 1994-01-23 i Bromma, Rut Lindholm, f Helleberg 1891-08-27 i Överluleå, d 1966-07-30 i Stockholm, g och frånsk 1925-09-21 från notarie Inge Lindholm, son till borgmästaren, Georg Helleberg f 1892-12-10 i Överluleå, d 1982-02-21 i Karlstad, g 1930-11-19 med Eyvor Helleberg f 1908-02-11 i Lund, d 1984-06-30 i Karlstad, Stina Westerlund, f Helleberg 1895-09-19 i Luleå, d 1974-08-25 i Stockholm, g 1919-04-16 med löjtnant Axel Georg Westerlund f 1894-05-27 i Borgvik, d 1957-03-20 i Stockholm, Greta Helleberg f 1898-02-21 i Stockholm, og, d 1968-07-11 i Stockholm, och Bengt Helleberg f 1898-02-22 i Stockholm, d 1974-05-15 i Järfälla, g 194?-08-31 med Märta Ingeborg Helleberg f 1916-02-25 i Åsele (Västerb), d 1994-10-20 i Järfälla. Observera att Greta och Bengt är tvillingar men födda olika dagar!
Bokhandlare Anton Vilhelm Viktor (Allan) Åström, f 1865-04-11 i Malmö, d 1936-02-27 i Karlstad, N Klarag 8, g 1901-06-18 med Hilda Åström, f Nilsson 1881-07-19 i Nyed, d 1974-01-16 i Karlstad. Åström ägde Hjalmar Petterssons Bokhandel, som gick upp i Gumperts och senare köptes upp av Herman Anderssons Bokhandel. Hustrun var dotter till bruksdisponent Nilsson på Blombacka bruk. Makarna Åström hade en dotter Lena Berglund, f Åström, som var konsulinna i Nizza (Nice).