Denna bok tillägnas Emmy och Tuve
och alla andra koloniungar,
nu och då, på Öster II.
En solens trädgård där vi går
i stundens drömmar fångna
Och dock! när tusen minnen
slå sin bro till det förgångna
förnimmer vi
hur allting här
en ändlös saknad andas
och hur ett namn
som vinden bär
med kvällens blomdoft
blandas!
Utdrag ur Prins Wilhelms dikt
© 2019 Kristina Loo, Lars-Gösta Jardevall
Dagboken: Ebba Hallin Larsson
På omslaget: Karta över Öster II, © 2014, Berit Jardevall
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 9-789178-515233
Året var 1919. På en gammal fälad i Lunds östra utmarker, utanför vallarna och i skuggan av en ståtlig mölla, låg sedan 14 år tillbaka ett område med små lustiga hus. Husen omgavs av prudentliga trädgårdar som var jämt fördelade i blomsterprakt och frodiga grönsaksland. Detta var Lunds stolthet: Östra koloniträdgården, stadens äldsta koloniområde.
Efterfrågan på kolonilotter och odlingslotter var stor. Lunds invånare var trångbodda och många av dem hade i tidigare generationer varit jordbrukare. Nu stod de utan jord, och utan möjlighet att på egen hand utöka innehållet i skafferiet.
Idéernas stad Lund hade kommit till en punkt där man var redo för ett nytt experiment. Nu skulle den ”gamla” koloniträdgården få sällskap av Nya östra koloniträdgården, i dag kallad Öster II. Det är i år hundra år sedan.
Beslutet att anlägga Öster II togs den 19 december 1919 och den första spaden i jorden sattes året därpå. Det nya experimentet bestod i att dela upp hela området i två delar, en med bara fruktträd och bärbuskar och en med potatis- och grönsaksodling. Fruktträdsdelen skulle anläggas i väster och odlingsdelen i öster. Man beslutade även att reservera viss mark till framtida gatubyggen och där enbart företa potatis- och grönsaksodling.
Vi kastar oss ett sekel tillbaka i tiden. Det är en lång tid. Under denna tid ska samhället och staden förändras på många sätt; världskrig ska utkämpas, den allmänna rösträtten ska införas och murar ska resas och rivas. Men jorden, täppan, påverkades inte nämnvärt av allt detta. Dess naturliga livscykel tilläts sluta sig varje år, utan den moderna världens expansiva inverkan.
Eller, det är vad man skulle kunna tro. Påverkan har funnits där i allra högsta grad, men vad jorden anbelangar kunde tiden lika gärna ha stått still. Ideologiernas vindar har svept över grönsakslanden och genom bärbuskarna, men lika lätt som att låta en storm dra upp äppelträden med rötterna, har de i stället bara smekt trädkronorna med ett lätt prassel. I urbaniseringens efterdyningar har marken under Öster II:s kolonistugor fått bli symbolen för den lantliga idyllen: gränsen mellan stadens ohälsosamma smuts och lantlivets sunda primitivism.
Sedan den första spaden sattes i jorden har kolonisterna på Öster II varje år sedan dess följt naturens gång: Man har letat efter vårtecken, njutit av de första vårblommorna och sedan primörerna och jordgubbarna; rensat ogräs och ondgjort sig över kaniner och vädret, skördat grönsaker och senare frukt och bär; för att avsluta kolonisäsongen med att räfsa löv och till sist stänga kolonistugan för sin vintervila.
I hundra år har kolonister brukat jorden på Öster II. Man har här funnit en fristad och kanske en känsla av att det nog är så här människan ändå ska leva: i takt med jorden, växterna och blommorna. Varje år samma sak, i den bästa av trädgårdar.
Sedan sju år tillbaka har jag och min familj varje år njutit av naturens pånyttfödelse på vår kolonilott, med det otvetydiga namnet Paradiset. När vi tog över den fick vi höra dess historia, om hur Ebba och hennes Olle köpt kolonin 1967 och sedan kärleksfullt brukat den till år 2002 då brorsonen Lars och hans hustru Monica tog över stafettpinnen. Under dessa år skrev Ebba dagbok, i vilken målande beskrivningar av kolonilivet avlöses av korta vädernoteringar och fikarapporter.
Tack vare dagboken vet vi vem som byggde stugan, när rabatten längs med stugan anlades och vilken den bästa platsen är att inta kaffe och kaka en varm sommardag. Vi kan också läsa den som en bruksanvisning för kolonilotter. Jag sätter stor tilltro till Olles känsla för växelbruk.
Ebba var skollärare i sina yrkesverksamma år, och efter samråd med hennes familj tror jag att Ebba gärna skulle nå ut till en uppmärksam skara åhörare en sista gång. Jag är skyldig henne, och Lars och Monica ett stort tack för att jag fått ta del av Ebbas dagbok och fotografier, som visar en stor kärlek till naturen och en obändigt optimistisk inställning till livet.
I arbetet med jubileumsåret besökte jag, Agneta Larsson, Kristina Bosson Foster och Anna Gustavsson landsarkivet i Lund och gick igenom det föreningsmaterial som arkiverats där. Vi gladdes åt ett sånghäfte från 30-årsjubiléet år 1950, förundrades över att man redan på 40-talet undersökte om det gick att dra in elektricitet på området (el i stugorna är fortfarande ovanligt hos oss) och skrattade lite åt att vissa kolonibekymmer alltid återkommer (arrendeavgiften, misskötta lotter, kaniner).
Med den här boken vill vi, författarna, hylla koloniandan som lever i allra högsta grad i Lunds koloniområden. Jag vill berätta om kolonirörelsens historia, med fokus på Öster II och Lund, och ge en bild av hur kolonilivet och föreningsverksamheten gestaltat sig på Öster II, fram till i dag. Med Lars-Gösta Jardevalls slutord blickar vi framåt, mot 200-årsjubiléet. Vilken roll kommer kolonilotten att spela i framtiden, om hundra år, och hur kommer vi dit?
Det finns något tidlöst med att odla sin trädgård. I dag är det jag som beundrar våra vackra luktpioner – dessa ljusrosa underverk som Ebba älskade se återkomma år efter år vid tiden för hennes födelsedag. Om ett tiotal år är det någon annan som får njuta av deras blomsterprakt.
Ebbas och Olles koloniliv på 1960-talet skiljer sig inte mycket från vårt på 2000-talet. Vädret, kaninerna och fröna återkommer år efter år, likaså fikastunderna. Det eviga brukandet av jorden ger också framtidstro, att våga lita på att man finns där när växterna spirar.
Kristina Loo, Lund, 2019
Ebba Hallin Larsson (1916–2009) och Olle Larsson (1922–2002) hade kolonin Paradiset i 36 år, från 1 april 1967 till januari 2002. Kolonin blev deras omhuldade skötebarn, stora fritidssysselsättning och frodiga skafferi. En plats att begrunda livet och naturen, att experimentera med trädgårdsprojekt och odling.
Från 1972 förde Ebba dagbok och här ska vi följa hur kolonilivet kan se ut på Öster II, genom utdrag ur dagboken. (Fotografierna är odaterade och har placerats gissningsvis.)
Av fröken Ebba Hallin har jag i dag den 1/4 1967 emottagit fyra tusen kr.
(4000 kr.) för koloni 104 å koloniområdet Öster II i Lund.
Med tacksamhet
tecknar jag
Elisabet Hansson.
Lund den 1 april 1967.
I början av april fick jag se en annons i Sydsvenskan om en kolonistuga på Öster II, som var till salu. Jag ringde då ägaren, som hette fru Hansson, och vi träffades på stället. Hon var en äldre dam, svärmor till dåvarande kyrkoherde Inge Löfström i Eslöv. Hon hade döpt stället till ”Paradiset” och begärde 5000 kr kontant. Jag tyckte nog, att det var ganska dyrt, men som jag fann det hela helt underbart, beslöt jag mig för att pruta lite. Hon framhöll förstås, hur många fina rosor och perenner det fanns och alla fruktträd m.m. Men eftersom det fanns märken i taket efter snö och regn och det antagligen behövdes ett nytt papptak, så slog hon med tvekan ner priset till 4000 kr. I det ingick lite gamla möbler och redskap.
Söndagen 8 okt. En sommardag med +18˚. Jag plockar med hem en stor bukett av de vackraste luktärter. (Den dagen Olle fyllde 50, 14 sept, var han i Italien, men jag tog hem luktärter då också.)
Lördagen 27 mars började vi ”våra”. Det var +15˚ och en härlig sol.
”Mors dag” 27 maj. En fantastisk soldag med tulpaner o äppelblom +21˚. Näktergalen sjöng i buskarna. Årets första sommardag.
Midsommar 1973, varmt, sol +26˚– 28˚ och mer. Sen torka hur länge som helst.
25 nov satte vi in skydden. Frost, snö.
Lördagen 18 maj. Einar fyller år. Jag är ensam i kolonien. Karneval! Solen steker från en molnfri himmel, högsommarhetta. Torrt, torrt, torrt. Men tulpaner, anemoner, äppelblom och tusenskönor, här är helt sagolikt. Men jag är dödstrött.
Lördagen 25 april. Sol, vi sår persilja, sallad, dricker kaffe.
Inbrott i stugan juli. Fy, för katten. Värmekaminen stulen bland annat. En tegelsten har slagit sönder köksfönstret. Vi får ingen försäkring.
31 aug 75. Efter en otrolig värmesommar med temp över +30˚ de flesta ggr vi varit här åt vi flingor o fil kl. halv 10 och då var det redan +24˚. Nu är vi trötta på fuktig värme. Plommonen torkar, växterna vissnar. Torrt, torrt.
Söndag 4 april. Vi har varit krassliga, våren var kall och sen men i dag var det sol och vår. Olle klippte rosorna men det var för vått och kallt att så i jorden.
9 maj kom sommaren. Efter en härlig tur till Helsingborg med Einar o Brita var vi ute och svalkade oss i kolonien. Dill och sallad började komma upp.
16/8 – 21/8 En otroligt varm vecka. Över +25˚ varje dag. Skolan börjar. Fest på lördag. Torsdag e.m. har vi varit på AG och köpt kaffe.
21 aug. En varm dag. Spel och dans på kvällen. Ljus och lyktor här och var. En ljum sommarkväll. Skojigt!
25 aug Jag åker hit ensam en fantastisk soldag, alldeles för varm. Synd om dem som jobbar. Jag ledig. ”Alkan” vattnar som vanligt.
29 juli Olofs namnsdag. En regnig sommar. I dag äntligen lite sol och värme. Vi har bjudit Tyra och Eskil på e.m.kaffe.
15 maj annandag pingst. Olle o jag gör fint i kollo. Det är snustorrt! Inget regn på över en månad. En lång och kall vår. Vi dricker kaffe på terrassen. Sen började värmeböljan.
4 juni årsmöte. Solen sken och det var över +28˚ som det varit i över 14 dagar. Inget regn. Vi hade en riktig heldag. Lånade Kerstins vattenslang.