reading

Till mina medmusiker, som var med på resan, till dem som väntade på oss hemma och till andra intresserade.

Bilderna har oftast tagits av författaren. Om fotografen är någon annan anges detta.

Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland

ISBN: 978-91-8007-148-2

Moving Big Band (MBB) har anor ända från 1976 då spelsugna personer som gått Lennart Wallins musikskola slog sig ihop i ett storband. Från 1980 hette pianisten Donald Roberts, en thoraxkirurg på Sahlgrenska Sjukhuset med sina rötter i Indien. Under åren har han behållit kontakterna med hemlandet. En resa till Indien har kommit på tal, men mest verkat som en avlägsen dröm. I september 2007 gjorde dock bandet en resa till London, inbjudna av en indisk församling och med vissa ekonomiska bidrag från en fond. Vi tillbringade några dagar där och spelade bl a på Barbican Centre i deras fina St Giles Church, där BBC brukar göra inspelningar. Vi hade en fantastisk trombonsektion bestående av tre professionella trombonister och så undertecknad på tredje trombon. Jag njöt av varje sekund av musik. Vår förste trombonist, Heinz Pechman, spelade Amazing Grace från läktaren, ackompanjerad av Donald Roberts. Vi hade med oss klassiskt bildade musiker med fioler, horn, fagott och flera flöjter. Tillsammans bildade vi “Sahlgrenska Concert Band“. Det var vår dåvarande ledare, Olof Jönbrink, som rekryterat dessa klassiska musiker. Den stora orkestern spelade Serenad av Dag Wiren, samt Vellore forever med kör. En version av Silver and Blue hade komponerats av Donald Roberts till en befintlig text. Våra värdar på platsen var “Vellore friends and Alumni“

Så blev det äntligen dags för Indien 2017. Vi inbjöds till ett kulturutbyte med temat East meets West. Vår närmaste samarbetspartner var en musikskola i Bangalore. Som sångerskor hade vi Lisbeth Kilander och Ellinor Lennermo. Vi gav en mängd konserter och fick själva höra på indisk musik. Vi hade också ett framträdande i universitetsstaden Vellore, där Donald själv studerat till läkare. Många av hans gamla kurskamrater var där, och det var många tal som handlade om Donald. Även denna gång hade vi med oss musiker inriktade på klassisk musik, nämligen Göteborgs Salongsorkester under ledning av Lennart Olsson. Den blev förstärkt med hela MBB:s trombonsektion.

Tanken på att återigen åka till Indien föddes under hösten 2019. MBB skulle alltså än en gång göra skäl för sitt namn. Tack vare Donald Roberts och alla hans kontakter i hemlandet har planerna kunnat förverkligas, efter mycket planeringsarbete och många telefonsamtal.

En organisation i universitetsstaden Vellore, där Donald utbildats, vid namn Vellore Alumni har en fond för att hjälpa utsatta läkare. Fonden kallas Alumni Distress Fund, ADF. Vellore Alumni har varit en central samarbetspartner för att ordna inkvartering, transporter och konsertlokaler i de tre stora städer som MBB skulle besöka: Chennai (tidigare Madras), Vellore och Bangalore. Som förberedelse för resan uppkom idén att vi skulle försöka ge stödkonserter på hemmaplan, och därmed samla in pengar till Indien via Vellore Alumni och deras Distress Fund. Behållningen skulle gå till att stötta de läkare som jobbade långt ute på den indiska landsbygden, många gånger under primitiva förhållanden. Om läkarna själva skulle drabbas av sjukdom, “distress“, så skulle pengarna underlätta att skaffa vikarier, eller annan hjälp. Jag fick i uppdrag att skriva en pressrelease. Det gjorde jag och den fick det fantasifulla namnet Svängig jazz hjälper mot sjukdomar i Indien. Jag skickade den till alla lokaltidningar i vår region i hopp om att någon skulle publicera den, och att det kanske skulle leda till att vi fick göra någon välgörenhetskonsert. Det blev en flop genom att inte en enda tidning visade något intresse. Jag fick dock ett halvt löfte om en konsert i Askims kyrka, men den blev inte av före resan.

Donald har skaffat oss sponsring genom Drottningens av England fond, liksom förra gången, och därvid fått hjälp av sin syster Shirley, och dessa pengar har hjälpt oss att finansiera transport av vissa tyngre instrument och även betalat en uppsättning med två nya orkesterskjortor som Hans Hall har spårat upp, och som vi, efter livliga diskussioner, beslutade att köpa in vid ett ledningsgruppsmöte. Det har krävts många kontakter och många telefonsamtal till Indien också för att försäkra oss om att nödvändig utrustning skulle finnas på plats vid alla spelplatser, och att transporter av bandet skulle fungera. Vi har inte haft några utgifter för inkvartering och transporter, och de flesta måltiderna har vi också blivit bjudna på.

Att bestämma sig för flygbolag var inte helt lätt, men i det avseendet har Björn Sund, som är ekonom och mycket resvan, varit till stor hjälp. Vi valde slutligen resebyrån Ticket och flygbolaget British Airways.

På hösten hade vi en konsert i Bollebygd framför oss, och vid denna konsert talade jag och Donald lite grann om vårt Indienprojekt, och jag satte upp ett anslag med mitt telefonnummer för dem som ville lämna ett bidrag via Swish. Vi fick in 1900 kronor vid konserten. Dessa pengar växlade jag in i engelska pund, och jag lade personligen till lite pengar för att det skulle bli ett jämt och bra belopp i pund. Det blev 160 pund i ett kuvert som Donald och jag överlämnade i Vellore till en representant för Alumni. Vi har fått kvitto på beloppet som vår kassör tagit hand om.

Planering av det musikaliska gjordes av Lennart Olsson. Vi fick pärmar för noter, batteribelysningar, och musikval gjordes av honom. ABBA var mycket kända i Indien, och vi fick förfrågan om vi kunde spela lite av deras musik, så vi skaffade två stycken ABBA-potpurrier. Som sångerskor anlitades opera- och jazzsångerskan Heléne Jonsson, Anna Maria Särnhult samt Ellinor Lennermo. En intressant detalj i sammanhanget är att Heléne är dotter till jazztrumpetaren Enar Jonsson, som en gång var ledare för vårt storband. Hans Hall blev också anlitad som sångare. Det visade sig att vår förste trombonist, Lars Sjöstrand också stämde upp med sång. Alla ordinarie medlemmar av Moving Big Band var inte beredda att följa med till Indien, så vi fick anskaffa mycket duktiga vikarier och bildade Indienversionen av MBB. Denna gång skulle storbandet åka utan att ha extramusiker med.

Vi skulle flyga via London till Chennai och ge konserter där, kanske bada i havet eller åtminstone få se det. Sedan skulle vi ta oss med buss till Vellore, där vi skulle stanna några dagar och sedan med buss igen åka vidare till Bangalore. Efter konserter och sightseeing skulle vi sedan flyga hem från Bangalore via London, många erfarenheter rikare.

Medlemmar i Indientruppen:

Sångavdelningen: Heléne Jonsson, Anna - Maria Särnhult, Ellinor Lennermo, Hans Hall och Lars Sjöstrand.

Violin: Heléne Jonsson

Trumpet: Ralf Lorentzon, Göran Hagelin, Eje Åhlander, Einar Persson.

Trombon: Lars Sjöstrand, PO Wallner, Leif Dernevik, Jan Lindahl.

Saxofon: Lennart Olsson, Per Svensson altsaxar, Peter Hallgren och Thomas Rådberg tenorsaxar, Rolf Dotevall barytonsaxofon.

Klarinett: Karin Jansson

Komp: Donald Roberts piano, Sven Jansson bas, Björn Sund trummor, Hans Hall gitarr.

Medföljande personer utanför orkestern:

László Balázs fotodokumentation.

Sven Jansson dokumenterar också flitigt, se bilder på photos.app.goo.gl/yWbGVD2fn6ikT8hj9

Anhöriga:

Anita till Lars S

Robert till Heléne

Karin till Sven. Karin blev senare även orkestermedlem i trumpetsektionen, där hon fyllde ut genom att spela en trumpetstämma på klarinett.

Förberedelser

För att komma in i Indien behövs visum, och det kan man söka via Internet. Att fylla i en blankett digitalt borde inte vara något som helst problem, men på siten indianvisaonline.in