Omslagsfoton:
Framsidan: Rälsbussen kör genom tunneln i Barnakälla
Baksidan: Passagerare går ombord på rälsbussen i Olofström
Foto: Gun-Inger Arvidsson och John Arvidsson
Omslag, layout och text: Gun-Inger Arvidsson
Mejl-adress. inger-arvidsson@telia.com
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
Korrektur: Viktor Ekström
Copyright: Gun-Inger Arvidsson och John Arvidsson
ISBN: 978-91-7785-818-8
I ett avlägset för längesedan löper det en järnväg som tar oss med genom årens mångfald av glädje och sorg. Om än nedlagd far tågen fortfarande fram på den i våra hjärtan.
Den som är uppväxt vid en järnväg länkade dagar och årstider med tågen som kom och gick. Vem kan någonsin glömma svart januarimorgon när rälsbussens tjut fungerade som väckarklocka för skolgossen som påmindes om att jullovet var slut och att en lång vårtermin med den elake fysikläraren väntade?
Vem kan glömma frihetskänslan under sommarlovets varma ljusa kvällar när man fick vara ute och spela brännboll tills tio-tåget rasslade förbi och det var tid att gå in och lägga sig? Och vem kan glömma söndagarna när familjen stod samlad framför det fyrkantiga stationshuset i trä med matsäck, badkläder och luftmadrasser som skulle medföras till havsstranden några mil söderut? Hur nervöst kändes det inte när inlandets hotfulla stackmoln hopade sig och skymde solen?
Tänk om tåget var försenat och regntunga skyar skulle infinna sig innan badparadiset beträddes. Men långt borta, där de småländska granarna öppnade sig i norr, hördes ett slamrande. Nu kom stinsen ut från sin expedition och vevade på sitt ställverk så att bommarna sänktes. Åh, det var väl ändå för väl. Tåget kom ibland med löften men det kunde också komma med svek.
Som den gången far i huset bestämt sig för att köpa en Opel Record, detta multum av modernitet, robust men ändå graciös, med lack som sken i kapp med sommarsolen och med snygg symbol på kylargrillen.
Men när godståget anlände förbi vårt hus den där morgonen med vagn efter vagn där Opel Record-bilarna paraderade som i giv akt var glädjen förbytt i sorg.
Fadern hade hunnit ändra sig och inhiberat beställningen. Tänk att stå där bland kamraterna som med andakt betraktade den lysande raden och inte kunna utbrista: -I andra vagnen stod vår Opel Record! Det dröjde något år. Sedan blev det istället en Hillman Californian m/54 med 36 hästar i motorn. Men triumfen var bortspolad. Hillman anlände hemligt i en lastbil.
Järnvägen var mer än tågresor. Järnvägen var pressbyråkiosken där det kostade en krona jämnt att köpa Hemmets Veckotidning och Allas Veckotidning, alla mödrars favoritläsning. Järnvägen var magasinet dit de stora paketen fraktades på truck eller på stora kärror. Lycklig den som fick följa med in i den stora rödfärgade byggnaden, hjälpa till med att lyfta in mindre paket och lägga dem på en särskild hylla. Det luktade från väggar och golv av impregnerat trä. Järnvägen var färgrika planscher i stationens väntsal med bilder från nevjorks skyskrapor och kallifååniens motorvägar vilka samtliga utmanade fantasin. När man lämnade väntsalen stod det en stor pjäs och väntade på besökaren. Klev man upp på en avsats, lade i en 25-öring ramlade det ut en biljett som berättade hur mycket man vägde.