”Biodling för alla” har översatts till svenska av Stefan Breitholtz. Som förlaga har använts det franska originalet ”L´’Apiculture pour tous” (12:e upplagan)*, men framförallt den engelska översättningen ”Beekeeping for all” av Patricia och David Heaf. Även Mandy Fritzsches tyska översättning har varit till hjälp. Översättaren tackar Mandy Fritzsche för att hon gjort sina digitalt scannade bilder tillgängliga från det tryckta originalet L’Apiculture Pour Tous”. Eva Breitholtz har gjort korrektur. Copy right: Stefan Breitholtz maj 2013
stefan_breitholtz (at) hotmail.com
Anmärkning av Guillaume Fontaine i den elektroniska versionen av den franska 12:e upplagan**: ” Abbe’ Warre’ dog 1951. Enligt immaterialrättslig lag, skulle hans arvvingar ge tillåtelse till att använda hans skrivelser. Hans arvingar har inte kunnat kontaktas, därför har jag tillåtelse att ge ut detta dokument så att det är tillgängligt för alla. För att folk skall få kännedom om detta slag av biodling.
* Kopia av 1948 års upplaga; Legal Deposit: 4th term, 1948
** Utgiven på http:// w.w.w. apiculture-warre.fr/.
*** Art.L. 123-1 : ”Författaren äger den exklusiva rätten under hela sin livstid att använda sitt arbete i alla former och att få ekonomisk vinning av det. Vid författarens död, kvarstår denna rättighet för arvingar under nuvarande civilrättsligt år och under de kommande sjuttio åren.”
BoD-Books on Demand GmbH
ISBN 9789177852605
====================
Warre (1867-1951) experimenterade i norra Frankrike med över 350 kupor av olika typer under en period av femtio år. Han hade 12 exemplar av nästan alla då kända kupor, som i princip inte skiljer sig från de som används idag Han kunde på det sättet jämföra fördelar och svagheter. Under den tiden utvecklade han en biorienterad kupa med fast vaxbygge, designad för minimalt intrång, enkelt skattande och utökning underifrån, för minimal åtgång av arbete och investeringar. Han kallade den ”Ruche Populaire” fritt översatt: ”Folkkupan”. Framförallt utvecklade en metod att sköta den,som är banbrytande.
Warre*-kupan har varit vanlig i främst Belgien och Frankrike, men sprids nu över hela världen bland bi- orienterade biodlare i t.ex. Omställningsrörelsen (Transition Movement), backyardfarming och bland ekologiska och biodynamiska odlare. Det finns mängder av You Tube filmer om bygge, hur man startar upp, skattning etc. Det finns ett otal webshops, några med utförliga beskrivningar av skötsel, tips och korta filmer. Det finns ett flertal biodlartrådar på engelska.t.ex. www.biobees.com
Om man bortser från vissa tidstypiska inslag, 12:e franska upplagan kom 1948, är boken oerhört modern. Den kan ge bina det hem och metoder de saknat i över ett sekels biodling med ramar på biodlarens villkor. Ett sekel, där avel och uppfödning av även t.ex. kycklingar och grisar, präglats av en makalös hänsynslöshet mot naturens villkor och då allehanda sjukdomar och degenerationsproblem utvecklats parallellt.
Stefan Breitholtz översättare
Livets resenär,
som under sin korta vandring,
vilat en stund i skuggan av ett valnötsträd
Vill på sin värd, rista in sitt namn,
innan han lämnar.
Lamartine
Innan jag lämnar, skulle jag, kära bin, vilja rista in mitt namn på dessa blad, välsignade träd som har tagit all sin sav från närheten av er boning.
I dess skugga har jag vilat från min trötthet, läkt mina sår. Dess bakgrunds horisonter tillfredsställer mina önskningar, för där kan jag se himlarna.
Dess ensamhet är mer skenbar än djup. Den har besök av sina vänner. Ni den belivar med er sång.
Emedan ni inte dör, kära bin, kommer ni att sjunga åter och åter igen, i dess
lövverk, där min själ kommer att vila.
Tack
E. Warre’
Apikultur eller biodling är konsten att sköta bin med avsikten att få maximal utdelning från detta arbete med ett minimum av ansträngning. Bin ger svärmar, drottningar, vax och honung. Vaxet har ett visst värde, men värdet minskas av framställningskostnaderna. Produktion av honung är biodlingens huvudsakliga syfte. Ett mål som biodlaren strävar efter mer än allt annat, därför att produkten är värdefull, kan vägas och prissättas.
Honung är utmärkt föda, ett bra medikament, det bästa av sötningsmedel. Vi skall gå in på detta mer i detalj senare. Vi kan sälja honung i flera former precis som vi kan konsumera den i flera former; som den är, i konfekt, i kakor och kex, i hälsosamma och goda drycker: mjöd, cider, som inte är gjort på äpple och vin, som inte är gjort på druvor
Biodling är en fascinerande verksamhet, avkopplande för både kropp och själ på så sätt att den håller oss borta från cafeer och sämre ställen. Den ställer biodlaren inför en föredömlig verksamhet, som kräver ordning och engagemang och är för allas väl. Dessutom är biodling en överlägset hälsosam aktivitet, den utförs mestadels i friska luften i fint sommarväder. Solskenet är fiende till sjukdom och härskar över vitalitet och vigör. Dr. Paul Cruton skrev: ”Vad som behövs är uppfostran av dagens generation, så att de tycka illa om alkohol, förakta kött och misstro socker, i glädje över den stora nyttan av motion.” Människan är en mångsidig varelse. Kroppen behöver träning, utan vilken den förtvinar. Intellektuella förtvinar kroppsligt. Verkstadsarbetare, bakom sina maskiner, förtvinar intellektuellt.
Att arbeta med jorden är det, som bäst passar människans behov. Där är både kropp och själ delaktiga. Samhället behöver sina tänkare, sina kontorsmänniskor och maskinoperatörer. Självklart kan dessa människor inte driva jordbruk på samma gång. Men på sin lediga tid, de måste ju ha någon, kan de vara trädgårdsmästare och biodlare och på samma gång tillfredsställa sina mänskliga behov. Det här arbetet är bättre än all modern sport med sina överdrifter, sin promiskuitet och nakenhet. (Warre var abbot i katolska kyrkan. översättarens anmärkning) Om sålunda fransmännen skulle återvända till jordbruket, skulle de bli mer robusta, intelligentare. Som den vise Engerand sade: ”så kulle Frankrike återigen bli ett land i balans, där det varken skulle finnas agitation eller kollektiva tokigheter, som är så ohälsosamma för folk. Det skulle åter bli ett behärskat, klartänkt och förnuftigt land, ett land där det är gott att leva”. Låt oss inte glömma Edmond Abouts råd: ” Det enda eviga och, bestående och outtömliga kapitalet är jorden.”
Slutligen något viktigare: bina befruktar blommorna och fruktträden. Apikultur bidrar sålunda på ett storartat sätt till att våra fruktkorgar fylls. Denna anledning, bara den, skulle räcka för att sporra alla dem, som har den minsta lilla trädgård att börja med biodling.
Enligt Darwin är självpollination bland blommor inte allmän regel. Korspollinering, som är vanligast, är en nödvändighet på grund av delningen av kön i blommor eller till och med i olika plantor; eller på grund av att ståndare och pistill inte är mogna samtidigt eller av de olika morfologiska ordningar som förhindrar självpollination i en blomma. Det händer mycket ofta att utan en utomstående förmedlare, kommer våra växter inte att bära frukt eller att ge mycket mindre; många experiment visar detta.
Som Hommell säger så klokt: ”Biet attraherad av nektarn avsöndrad på blombladens bas tränger ned till botten av blommans hölje för att dricka de safter som framställts av nek-tarierna, och omsluter sig självt med det befruktande stoft som ståndarna låter falla. Efter att ha uttömt den första blomman, en andra skänker en ny skörd till den outtröttlige arbetaren; det pollen det bär på faller på pistillen. Och befruktningen, som utan biet skulle bli utlämnat åt vindarnas välvillighet, äger rum på ett säkert sätt. Sålunda besöker biet, som följer sin kurs utan avbrott, tusentals blommor och förtjänar det poetiska namnet som Michelet gav det: Den bevingade prästen vid blommornas bröllop”.
Hommell försökte även uppskatta nyttan som blev resultatet av binas närvaro. Ett samhälle, sa han, som endast har 10 000 dragbin, anses knappt genomsnittligt och ett stort samhälle i en stor kupa har ofta 80 000. Anta att 10 000 dragbin flyger ut fyra gånger per dag, då skulle de göra 4 miljoner utflygningar på 100 dagar. Om varje bi, innan det återvänder hem, besöker bara 24 blommor, så kommer bina i denna kupa att ha besökt 100 miljoner blommor på ett år. Det är ingen överdrift att anta, att av tio av dessa blommor, åtminstone en är befruktad av dragbina och att den åstadkomna vinsten skulle bli bara 1 centime för varje 1000 befruktningar. Trots dessa minimala uppskattningar är det tydligt att förtjänsten är 100 francs per år för bara en kupa. Denna matematiska slutsats är obestridlig.
Vissa fruktodlare, särskilt vinodlare, motsätter sig biodling, därför att bin kommer och dricker söta safter från frukt och druvor. Men om vi undersöker biet närmare, märker vi , att de undviker de oskadade frukterna och bara tömmer dem med skal, som redan är skadat av fåglar eller getingars starka käkar. Biet samlar bara safter, som utan det, skulle torka ut och bli fördärvat. Det är totalt omöjligt för bin att begå det brott de är anklagade för, därför käkmusklerna i munnen är inte starka tillräckligt för att kunna perforera fruktskalet som skyddar fruktköttet.
Jag beklagar de som bara har bin för att tjäna pengar. De avstår från att ha ett verkligt fint glädjeämne. Hur som helst pengar är nödvändigt för att kunna leva. Pengar är användbara för dem, som tycker om att sprida glädje omkring sig. Följdriktigt är det berättigat att föreställa sig, att detta skulle kunna ske genom biodling, men att läsa vissa böcker och vissa tidskrifter kan leda till misstag, härvidlag.
Lögnerna
För att uppmuntra ett återvändande till landsbygden eller vilseleda de som återvänt dit, har biodlarföreningar eller antifranska människor publicerat några häpnadsväckande saker i tidningarna. Sålunda har en framstående biodlare påstått, att en skörd på endast 10 kg är ett enastående resultat. Å andra ytterligheten försäkrar en professor att honungsskörd på 100 kg per kupa borde vara genomsnitt, om rationella biodlingsmetoder tas i bruk. En läkare förklarar att i Amerika kan en genomsnittlig kupa ge en skörd på 190 kg honung och, att det är upp till oss att få så mycket. Utan tvekan skulle detta vara genom att ge varje kupa 200 kg socker. Men skulle inte bedrägeriet avslöjas?
Sanningen
Ingen sorts kupa, ingen biodlingsmetod förvandlar stenar till honung. De gör varken biodlaren visare, ökar drottningens fertilitet eller omgivningens temperatur. Precis som utbytet varierar från en region till en annan, från en kupa till en annan och från ett år till ett annat, så gör nektartillgången i en region det också, liksom drottningens fertilitet, temperaturen och biodlarens skicklighet.
När jag bodde i Somme, hade jag en genomsnittlig skörd på 25 kg per kupa. I en trakt med hög nektar tillgång kan man skörda mer. Här i Saint- Symphorien, en region med lite nektar, har jag i genomsnitt bara 15 kg. För att vara exakt: 1940 hade jag kupor som kostade mig 300 francs var och en i inköp. Varje kupa gav mig en skörd på 15 kg. Grossistpriset på honung var fastställt till 18 francs per kilo, 22 francs i detaljhandel. Vidare krävde varje kupa en och en halv timmes arbete av mig under loppet av ett år. Man kan av detta se hur arbete och kapital belönas i biodling även i en trakt med begränsad nektar tillgång.
Coppe’e sade att lycka har getts bara till andra. Lycka tillkommer elitens själar. Lycka är nu inte alltid möjlig, men man kan finna en avsevärd lycka i naturen. Hos blommor är det skönheten, som i oändlighet föryngrar sig själv. Hos hundar är det den gränslösa trofastheten, även i motgångar – hängivet erkännande. Biet är en härskarinna och en förtjusande lärarinna. Hon utgör ett exempel på en vis och genomtänkt livsstil, som ger tröst vid livets besvärligheter. Biet nöjer sig med näringen som finns i kupans omgivningar, utan att tillfoga den någonting och utan att ta någonting från den. Ingen färdiglagad mat, inga importerade tidiga frukter eller grönsaker. Biet, hur välförsett det än är, konsumerar inte mer än absolut nödvändigt. Inget frosseri! Biet använder sitt fruktansvärda stick och dör, när hon gör det, för att försvara sin familj och sina förråd. Annars, även när hon drar, ger hon mycket fredligt till människor och djur, utan förebråelse, utan kamp. Hon är pacifist, men inte feg. Varje bi har sin uppgift beroende på sin ålder eller förmåga. Det fullgör sin uppgift utan begär, upproriskhet eller ilska. För biet finns inget förödmjukande arbete.
Drottningen stiftar outtröttligt och säkrar på så sätt samhällets fortbestånd. Arbetsbina delar sin verksamhet mellan ömsint omvårdnad av yngel, det framtida samhällets hopp, och de doftande ängarna, där honungen skördas från morgon till kväll. Det finns ingen plats i ett surrande samhälle för de odugliga. Inget parlamenterande; för denna tysta befolkning har varken smak för nya lagar eller fritid till fruktlösa diskussioner.
Vi kallar det stiftande biet drottning. Detta är inkorrekt. Det finns varken kung eller diktator i kupan. Ingen har befälet, ändå arbetar alla i det allmännas intresse. Ingen egoism! Biet följer lagen, som är så hälsosam som den är tvingande, en lag ofta förbisedd av människor: Du förtjänar ditt bröd med svetten i pannan”. Och jag lägger märke till att biets svett, som rengör hennes kropp, är nyttig för henne på annat sätt. Hennes svett, förvandlat till vaxfjäll, förser biet med de material hon använder för att göra underbara celler, ett rent lagerutrymme för hennes förråd, en ren vagga för sina unga. Det är så sant att efterlevnad av naturens lagar alltid belönas.
Bin arbetar dag och natt utan uppehåll. De vilar bara när det inte finns arbete att göra. Inte ens en paus på helgerna! I binas hem finns varken pensionärer eller någon som dragit sig tillbaka. Här är binas sång som The’odore Botrel sjöng:
En dag till biet jag sa:
-Vila då en smula.
Du likna må
den glada fjäril blå
på ros, eller pensee.
Se, den flyr i drömmeri.
-Ja, men jag, jag ilar på,
biet log, och flög förbi.
Pekande på trollsländan,
jag försökte, en annan dag:
-Kom, från morgon till kväll,
dansa som hon, i din tur.
Beundra henne, så fin,
när hon valsar över sjön.
-Ja, men jag nyttar på,
mig biet log och flög förbi
Igår framför min port
dess tempel av guld
jag såg, halvt död
av pollen så tung.
-Vila, lilla vän, jag sa,
hjälpte henne upp.
-Ja, när färdig jag är,
hon log,….
och dog.
Henry Bordeaux sa. ”Det jag beundrar mest i ett bisamhälle är biets totala åsidosättande av sig själv, hon ger sig totalt hän åt ett arbete hon inte kan njuta av själv – hon känner endast glädje av ansträngningen och av att ge.” För mig är bin vad fåglar är för Andre’ Theuret: ” När jag hör bina surra i lövverket, drömmer jag med den lätta känslan, att de sjunger på samma sätt, som de jag brukade höra i min barndom, i mina föräldrars trädgård.”
En bra sak med bin är, att de alltid tycks vara desamma. Några år passerar, vi åldras, vi ser våra vänner försvinna. Omvälvande förändringar sker, illusioner faller en efter en. Och ändå, bland blommorna, sjunger bina, som vi känt sedan barnsben, samma musik. Med samma, friska fraserande. Tidens tand verkar inte ha nött dem. Och när de gömmer sig för att dö, eftersom vi aldrig hjälper dem i deras dödskamp, kan vi föreställa oss, att vi alltid har framför våra ögon de samma, som förtrollade vår barndom. De som också, under vår långa levnad, har gett oss de lyckligaste timmarna och varit våra bästa vänner. Som en naturälskare en gång sade: ”Lycklig den, som vilar i gräset i kvällningen i närheten av en bigård med sin hund och hör binas sång blanda sig med syrsornas spelande, med vindens sus i träden, stjärnornas blinkande och molnens sakta glidande.”
Djur, vilka skiljer sig från växter genom att de kan röra sig, är uppdelade i två huvudkategorier: ryggradsdjur och ryggradslösa djur. Bland ryggradsdjuren finns fiskar, groddjur, reptiler, fåglar och däggdjur. De är av inget intresse här. Bland ryggradslösa finns flera underarter: urdjur, svampdjur, nässeldjur, tagghudingar, maskar, blötdjur, leddjur, vilka med sin ryggradssträng utgör ett mellanting mellan ryggrads- och ryggradslösa djur. Det är dessa som intresserar oss här.
Arthropods (från grekiskans ”arthron”: andning, och ”podos”: fot) kallas också Articulata. Deras kroppar har tre olika kroppar, huvud, bröstkorg och buk. Dessa är utrustade med bihang: på huvudet, antenner och käkar; på bröstkorgen, ben. Arthropods delas i ett flertal klasser, kräftdjur, spindlar, tusenfotingar, insekter eller hexapods. Insekterna karakteriseras av att alltid ha sex ben och andas luft.
Insekt
A: Humla B: Humlebo C: Murarbi
Överst: drottning; i mitten: arbetarbi; nederst: drönare
Deras huvuden har två sammansatta ögon. Bröstkorgen är delad i tre delar, prothorax, som har ett par ben, mesothorax, som har ett par ben och ett par vingar. Insekter är alltid av olika kön. Larverna, efter att ha krupit ur ägget, går igenom en rad omvandlingar tills det kommer att likna sina föräldrar. På grund av sin intelligens och organisation är insekter överlägsna andra ryggradslösa djur. De 600 000 kända insekterna är uppdelade i åtta grupper: gräshoppor, steklar, trollsländor, löss, flugor, fjärilar, skalbaggar och hymenoptera. Hymenoptera (från grekiska ”humen”, membran och ”pteron, vinge) kännetecknas av fyra genomskinliga vingar. De tillhör den sorts insekter, som är mest organiserade beträffande intelligens och till en sådan grad att dess yttringar överväldigar oss. Ändå har vi fortfarande bara ofullständiga kunskaper om dem. De 25 000 kända arterna pekar på att det finns så många som 250 000.
Hymenoptera består av två grupper: steklar med och utan gadd. Steklar med gadd har en bukmuskel.
Bifamiljer kallas samhällen. Varje samhälle består av tre slags individer.
Modern, arbetsbina och drönarna har olika storlek. Tabellen nedan visar de ungefärliga storlekarna i millimeter.
| Längd | Vingbredd | Bröstkorg | |
| Drottning | 16 | 24 | 4,0 |
| Arbetsbi | 12 | 23 | 3,5 |
| Drönare | 15 | 28 | 4,5 |
Kupinvånarna utvecklas på olika sätt. Drottningen tillbringar 3 dagar som ägg, 5 som larv och 8 dagar som yngel i en tillsluten cell. Hon kryper ut på den 16:e dagen. Hon befruktas runt den 7:e dagen efter det hon lämnat cellen. Hon börjar lägga ägg 2 dagar senare, d.v.s. åtminstone 25 dagar, oftare 30 dagar efter det att ägget stiftades.
Arbetsbiet är tre dagar i äggstadiet, 5 dagar som larv och 13 dagar som yngel i en tillsluten cell. Det kryper ut på den 21:a dagen och stannar i kupan som ambi eller vaxbyggare runt 15 dagar. Det börjar som dragbi 30 till 36 dagar efter det att ägget stiftades.
Drönaren är 3 dagar i äggstadiet och 6 och en halv dag som larv och kryper ut på den 24:e dagen. Han är könsmogen ca.5 dagar efter han krupit ut, d.v.s. runt en månad efter det att ägget lades.
Om modern tas bort från samhället och bina lämnas att ersätta henne, så matar de nästan alltid de 2 dagar gamla larverna för att vinna tid, så att de unga drottningarna är färdiga den tolfte dagen efter det att den gamla drottningen togs bort.
Författare i antiken lärde ut, att bisamhällena styrdes av en kung. Idag vet vi, att det i varje samhälle finns en drottning, en moder. Denna moder är bara en fullt utvecklad hona, som är befruktad och kapabel att säkra familjens framtid genom att sitt stiftande. Samhällets överallt härskande ledning är det allmännas väl. Vi ska emellertid anpassa oss till det allmänna bruket och kalla samhällets moder, drottningen.
Det finns normalt bara en drottning i samhället. Ibland, emellertid, har vi sett två. Andra biodlare har rapporterat, att de har sett tre. Dessa undantag inträffar av flera anledningar. En drottning som är för gammal, har inte tillräcklig energi för att döda sin egen dotter, som hennes instinkt skulle driva henne att göra tidigare i hennes liv. Möjligen kan biodlaren successivt ha satt in flera drottningar i ett samhälle, han trott varit drottninglöst. Drottningarna har hållits isär, motade i olika riktningar av bina. Taktiskt har de format olika grupper i samhället, där var och en har haft alla element för ett samhälle. Detta tillstånd försvinner så snart grupperna kommer närmare varandra, antingen genom båda gruppers tillväxt eller genom kallt väder. Den oordning som skapas när en andra svärm ger sig av, gynnar för en tid närvaron av flera drottningar på samma gång.
När två drottningar möts, attackerar de varandra. Den starkaste eller den dugligaste genomtränger den svagares bakdel med ett stick. Resultatet blir döden. Ibland sticker två drottningar varandra, vilket kan hända två duellanter, och dödar varandra.
Under besök i kupor kan man ofta se täta klungor av bin. Om man skiljer dem från varandra med tvång, eller med kraftig rök, finner man en drottning i mitten. En sådan drottning sägs vara inbollad. Binas omslutning orsakas antingen av glädje eller av antipati. När en biodlare har hållit en drottning borta för länge från samhället, när han inte gjort det möjligt för drottningen att lämna sin bur tillräckligt fort, eller när röveri pågår eller vid fara för drottningen, pressar sig bina i överdriven upphetsning samman runt henne så hårt att de kan krama ihjäl, mosa eller kväva henne. Vid andra tillfällen orsakas detta av antipati; det följs av stick med en snabb död. Detta händer med gamla ofruktbara drottningar kort efter det att deras efterträdare har krupit ut. Det händer även drottningar, som biodlare har hållit för länge i mellan sina fingrar eller händer och på så sätt förändrat den särskilda doft, som gör det möjligt för arbetsbina att känna igen henne. Samma sak gäller unga drottningar, som återvänder efter parningen och går in i en främmande kupa, som stått för nära deras egna.
Ett samhälle som mist sin drottning beskrivs som drottninglöst. Om drottningen försvinner och inte ersätts av biodlaren eller bina i samhället minskar antalet bin snabbt tills det försvinner helt.
Hennes närvaro är nödvändig, för bara hon kan lägga de ägg, som säkrar samhällets fortbestånd. Naturen har också vidtagit åtgärder för att hålla henne vid liv. Drottningen blir befruktad vid parningsflykten högt upp i luften. Dessa omständigheter gör denna akt farlig för en insekt, så bräcklig som ett bi. Det är också unikt. Drottningen träffar drönare bara en gång i sitt liv. Följaktligen lämnar hon aldrig sina vaxkakor förutom i mitten av en svärm, som lämnar för att starta ett nytt hem.
En drottning lever fyra till fem år. Detta är ungefär femtio gånger så lång tid som arbetsbin, födda i början av ett nektar drag, gör. Precis som hos höns är det under det andra året hon lägger flest ägg.
Det är lätt att skilja gamla drottningar från unga. Unga har under sitt första eller andra år längre bakdel, eftersom den är förstorad av alla ägg, deras vingar är intakta, deras huvud och kropp är täckta av hår och deras rörelser är smidiga. Gamla, på tre år, är släta; deras vingar skadade och rörelserna långsamma.
Det är ett misstag att tro att drottningen dirigerar uppbyggnaden av vaxkakorna och delar ut uppgifter till arbetsbina. Drottningens roll är bara att lägga ägg, stifta. Det är icke desto mindre sant, att drottningens närvaro är oumbärlig för samhällets verksamhet. Vikten av hennes roll och allvaret vid en förlust märks när en kupa blir drottninglös. Arbetsbina blir väckta, upprörda och ilar i alla riktningar för att söka reda på henne. De arbetar mindre och blir lättretade. Situationen blir ännu värre om det inte finns några yngel i kupan som tillåter en ny drottninguppfödning. Vidare är det drottningen som överlever längst i ett samhälle, som håller på att svälta ihjäl. Utan tvivel därför att hon är starkare och med robust, men också för att bina sparar den sista gnuttan honung till henne.
Drottningen har varken organ för vaxavsöndring eller är rustad för att samla in pollen eller honung. Hon kan inte ens inta födan själv. Om hon är instängd i en bur med lite honung inom räckhåll, kommer hon att svälta ihjäl bredvid honungen. Det verkar vara likadant i kupan. Medan hon stiftar, förser arbetsbin henne med yngelföda, en blandning av honung och pollen, som redan är omgestaltad genom en förberedande matsmältning; och när hon inte stiftar, matas hon med ren honung. Hur som helst är det, enligt Dr Miller, inte arbetsbina som för över maten i munnen på sin mor, eftersom överlämnandet av maten bara är möjlig med tungan tillbakadragen. Tvärtom, det är drottningen som för in sin tunga i arbetsbinas mun för att föra in yngelfödan, som redan är förberedd åt henne, in i sin egen mun.
Drottningen är blyg och tillbakadragen. Det minsta ovanliga ljud gör henne rädd. Hon gömmer sig ofta i något skrymsle i kupan där man lätt kan klämma henne. Hon använder inte ens sitt stick annat än mot unga drottningar
Drottningens utseende gör det lätt att hitta henne. Hon är grövre och mycket längre än arbetsbina. Hennes bakkropp, med ljusare färgton, är en bra bit längre än hennes vingar. Hennes uppträdande är mer stadigt. Hon skiljer sig likaledes från drönarna med sin smalare kropp. Drönarna har en mycket rundare och hårigare avslutning på bakkroppen. Deras vingar är längre än bakkroppen.
Med ett drottninggaller kan vi i Warre’ kupan snabbt hitta drottningen, utan att utsätta henne för fara och utan att biodlaren måste vara särskilt erfaren.
I Warre’ kupan med ramar finns en annan metod att snabbt hitta ett stort antal drottningar varje dag under den varma säsongen. Dessa har alltid fungerat bra i vårt avelsarbete. Under den del av säsongen drottningen stiftar, tycks hon varje dag passera områden med täckta yngel för att lägga i alla tomma celler och utöka ynglet allteftersom det blir ledig plats. Vid midnatt brukar hon alltid vara i centrum. Vid middagstid, är hon alltid i någon ytterkant, en dag till vänster en annan till höger. Det är viktigt att veta, för att inte göra misstag och skrämma henne med för plötsliga rörelser eller med för mycket rök. Man sätter alltid tillbaks drottningen på den plats man fann henne. Om åtgärden inte utförs vid middagstid, kommer hon att ha rört sig så långt från kanten av yngelklotet som tidpunkten är från middagstid.
Även om man inte sett henne, kan man vara säker på att hon finns i kupan, om det finns arbetsbiyngel och ännu säkrare om det finns
Det sägs att drottningen måste ha en stark lukt, att hon luktar som citronmelliss, framförallt som samhällets bin accepterar den i olika utsträckning nystiftat, och om bina flyger ut och in och har pollen med sig tillbaks.
De luktar annorlunda. Vid svärmning avger de en starkare lukt. Detta är till hjälp för unga drottningar att känna igen dem, mer än genom ljudet från deras flykt. För övrigt kan man förutsäga en förestående svärmning med hjälp av lukten.
Drönarna är lugna och fridsamma. Inne i kupan verkar det alltid som om de sov. De flyger bara ut vid middagstid och bara vid varmt vackert väder. De rör sig ibland mellan kuporna, utan att bina blir uppretade.
I starka samhällen kan det finnas upp till tretusen drönare.
Alla är överens om, att deras uppgift är att befrukta de unga drottningarna. Vi delar uppfattningen hos vissa biodlare, att de bidrar till den uppvärmning, som är nödvändig för att ynglet skall kläckas i rätt tid. Vi ska diskutera detta när vi talar om de olika sätt, som finns för att reducera deras antal eller eliminera dem.
I tempererade klimat lever de bara några månader. De dyker upp i början av nektardraget och dödas av arbetsbina, när draget upphör. De hålls kvar en tid i ett drottninglöst samhälle, även över vintern.
Närvaron av många drönare under nektar draget tycks tyda på att samhället är starkt och att det kommer att ge en god skörd om omständigheterna för övrigt är gynnsamma. Närvaron av drönare efter nektardraget, å andra sidan, tyder med säkerhet på att samhället är i dålig kondition, att det är drottninglöst eller har en utsliten drottning.
Arbetsbina sköter byggandet och underhållet av vaxkakorna och arbetet med matningen. De drar upp ynglet, vaktar kupan, sköter renhållningen och ventilerar kupan etc. Det finns inget annat sätt att skilja arbetsbina från varandra, än genom den uppgift de sköter, om det så är vård av yngel, om de drar, eller bygger med vax etc. Alla arbetsbin är ämnade att utföra alla de nyttiga uppgifter ett samhälle kräver, utan urskiljning, allt efter säsong, tid eller omständigheter. Endast de unga bina är sysselsatta med arbetet inne i kupan, eftersom deras kroppar inte är tillräckligt utvecklade för att klara dåligt väder.
Det har sagts att arbetsbin flyger ut vid vilken tid på dagen som helst under våren, bara på morgonen under sommaren och aldrig när det är regnigt eller kallt. Det är dock mer korrekt att säga, att de flyger ut när det är möjligt, så ofta de har en chans att hämta hem nektar, pollen eller propolis. Regnet tynger emellertid ner arbetsbiet, så att det hindrar dess flykt och under 8 grader Celsius blir de slöa. På sommaren söker de huvudsakligen nektar. Solen mitt på dagen torkar dock upp blommorna. På våren är det främst pollen de söker, men varken hetta eller köld stoppar deras produktion helt.
Ett bi väger ungefär ett tiondels gram. Det kan bära med sig halva sin vikt d.v.s. 0,05 gr. ibland dock bara 0,02 gr. För att ta hem ett kilo nektar krävs det 50 000 turer eller 50 000 bin som gör en tur. Ett bi kan göra tjugo turer på en kilometer tur och retur och ta hem 0,4 gr nektar. Att skörda ett kilo nektar betyder alltså 40 000 km, vilket är mer än jordens omkrets.
De kan leva maximalt ett år efter att samhället har varit drottninglöst och efter en dålig säsong, d.v.s. när de haft lite att göra. I normala samhällen under en bra säsong kan de leva högst två eller tre månader och som en följd av sin oavbrutna aktivitet, oftast bara tre eller fyra veckor.