En- eller multidimensionell Hockeycoach?
Är du en endimensionell ”8 bitars Super Mario coach” eller en mer modern multidimensionell hockeycoach? Det här speltemat tänkte jag koppla som en röd tråd genom hela boken till hockeyträning och hockeyövningar.
Om titeln i sig redan väcker frågetecken, multidimensionell eller kommande referenser till F0rtn1t3, vad är det för något? (även om jag tror att de flesta vid det här läget åtminstone har hört talas om spelet), kan det vara läge att fördjupa sig i ämnet och hur det påverkar och kan kopplas till hockeyträningen.
Du kanske fastnade på stavningen F0rtn1t3? Det är titeln på spelet som jag refererar till, men den första versionen av boken stoppades av skaparna bakom F0rtn1t3 (du listar säkert ut namnet på spelet, som alla spelar för tillfället även med den här stavningen), eftersom de inte ville ha en referens i boktiteln i en hockeybok till deras spel. Så just nu håller du i en omarbetad andra version av boken och därför kommer jag framöver referera till multidimensionell eller F0rtn1t3.
Så om F0rtn1t3 låter obekant, finns risken också att du är mer av en ”8 bitars Super Mario coach”, eller åtminstone fast i ett mer endimensionellt Super Mario tänk i hockeyträningen och inte har fångat fullt ut möjligheterna och de ny tränade kompetenserna hos dina ”multidimensionella spelare”.
Men lugn, vi skall jobba igenom ämnet lugnt och metodiskt, från spelkopplingen till moderna utmanande hockeyövningar, för den moderna snabbtänkta hockeyspelaren och ledaren.
När jag började som hockeyledare parallellt med mitt eget hockeyspelande var jag 14–15 år. Som spelare hade jag själv börjat spela hockey i Finland och kunde redan då se en enorm skillnad på träningen mellan Svenska och Finska lag. Det var också utgångspunkten för min egen träningsfilosofi i inledningen av tränarkarriären, kryddat med ett gediget utbildningsprogram från Svenska Hockeyförbundet, inklusive Steg 3 i slutändan (det högsta).
Jag fokuserade på skridskoåkningen som man gjorde i Finland, med lite mer avancerad teknik och kombinerade detta med passnings- och lagspelet från Sverige, vilket fungerade enormt framgångsrikt med bl.a. 83-laget som jag tränade då.
Men hur ser det ut idag? Idag är utmaningen en annan, alla åker skridskor och ”alla” är duktiga i lagspelet?
Under 25 år som hockeyledare har jag sett en enorm utveckling i den individuella tekniken och med den farten, finterna och vad spelarna klarar av att göra ute på isen (snabba beslut och snabbt agerande).
Jag skrev att alla åker skridskor, men många åker faktiskt fantastiskt och klarar av att ha med klubban på ett otroligt sätt, samtidigt som de klarar av att leverera en passning eller ta ett bra avslut, vilket vi kan se ett bevis på i alla nya och framförallt unga NHL stjärnor. De flesta är redo från dag ett, för spel på absolut högsta nivå.
Det är härifrån vi kan återvända tillbaks till spelvärlden och börja titta på utvecklingen inom spelvärlden och göra liknelsen till hockeyn och därmed de nya kraven, som ställs på en hockeyledare.
Innan vi går vidare, vill jag tydliggöra att jag inte är ett stort fan av Tv-spel, även om det stundtals, säkert kan uppfattas som så i boken. Jag skulle till exempel föredra att mina egna barn var mer fysiskt aktiva än de är just nu! Men jag försöker förstå, och se möjligheterna, samt hantera de nya utmaningarna, som förälder och ledare.
”Endimensionell vy”
För att kunna göra liknelserna från spelvärlden till hockeyn, behöver jag först säkerställa att vi ser och förstår spelen, som jag kommer att referera till på en bas-nivå.
Vi startar med det klassiska spelet Super Mario i dess original format, ”8 bitar”. I Super Mario rör sig spelet från vänster till höger och du kan hoppa upp på plattformar för att sedan ”trilla” ner på marknivå igen, och du skall ta dig från punkt A till punkt B, jag kan nog säga att alla har spelat Super Mario eller en kopia av spelet någon gång (t.ex. Giana Sisters)? Om inte så borde alla ha sett eller hört talas om spelet.
I spelet gäller det att ta sig igenom nivåerna och helst få så höga poäng som möjligt, för att sedan efteråt kunna skryta eller berätta, för kompisarna i skolan eller fotbollsmatchen på gården, alternativt ”street hockey” matchen, vilken nivå du var på, eller din high score i spelet eller på en enskild bana och få en viss respekt, eller faktiskt få ett bakslag, genom att bli ”slagen” av en kompis som sa att han/hon faktiskt kommit längre... Det här gällde givetvis under tidpunkten, när spelet var aktuellt och vi träffades på riktigt. För vem spelar egentligen fotboll eller street hockey nuförtiden?
Nedan ett utdrag från Wikipedia:
Super Mario Bros. är ett sidscrollande plattformsspel bestående av 8 världar med 4 banor i varje värld. Mario kan hoppa, springa och på vissa banor även simma. Fienderna omintetgörs allt som oftast genom att Mario hoppar på dem, men vissa fiender (oftast taggiga) är farliga att hoppa på.
Vidare kan Mario hitta saker som gör honom starkare. En magisk svamp gör Mario till Super Mario. Som Super Mario är Mario dubbelt som stor och kan krossa tegelstenar. En blomma gör att Super Mario kan kasta eldbollar och en stjärna gör Mario oövervinnerlig för några sekunder. Under effekten av stjärnan kan man dock fortfarande dö av att trilla ner i hål. /Källa: Wikipedia
Spelkontrollen för Nintendo och Super Mario spelet är också klassiskt, ett kors på vänstersida för att styra med, en knapp för att hoppa med och en för knapp att skjuta med. Enkelt, ingen manual eller superminne krävs för att komma ihåg detta, även om jag är osäker på om det faktiskt var B knappen som man hoppade med?
Hockeyövningarna under den ”endimensionella tiden”
Hockeyövningarna och spelet följde ungefär samma mönster och principer under Super Mario perioden, det fanns övningar som ”solen”, in från hörnen, med pass från andra hörnet, med andra ord och kopplat till spelkontrollen, vänster till och höger och höger till vänster, skjut med ”A-knappen”.
Hockeyövning ”Solen”, enkel aktivitet, men i högt tempo, samt mycket väntan.
Hockeyövning ”McDonalds” (döpt av 2000-talets spelare, som fortfarande har kört övningen), samma princip som ”solen”, inte speciellt matchlikt eller utmanande, används ofta vid till exempel uppvärmning.
Spelet under hockeymatcherna (t.ex NHL) var helst upp med ett pass från egen zon, kom nära rödlinjen, dumpa ner pucken diagonalt, jaga fast den i anfallszonen. Nedan en typisk Dump and Chase övning, utan försvarare inritade.
NHL inspirerad Dump and Chase övning, från Super Mario tiden.
Den NHL inspirerade övningen kopplat till spelkontrollen skulle bli, höger på styrknappen, passa knappen, höger, skjuta eller passa knappen, höger för att följa efter.
Det var lite spelhistorik kopplat till hockey och hur det kopplar tillbaka till spelkontrollen. Jag kan ärligt säga att det är ungefär så här långt, som jag behärskar spelvärlden, jag är bekant med Nintendo uppsättningen av knappar på spelkontrollen och måste därför också tillämpa den till exempel i moderna NHL spel på spelkonsollen, om jag mot förmodan skulle vilja förlora en NHL match mot någon av sönerna på Xboxen, ni som är lite insatta vet att man kan ställa in NHL 94 inställningar på kontrollen. Då har man bara några knappar och spakar att hålla reda på.
Tyvärr kan jag väl se att alltför många ledare / hockeytränare har fastnat i det här 8-bitars upplägget från vänster till höger, passa, åk och skjut, men som jag skrev i inledningen, dock med den stora skillnaden att de flesta åker bra skridskor, men där kan säkert eller om man så vill, tyvärr, mycket av utvecklingen tillskrivas bättre utrustning (skridskor och klubba), att åka på lädret är inte längre ett vanligt fenomen och har ersatts av ordet ”bender” och behöver inte då alltid vara kopplat direkt till dålig skridskoåkning.
Eftersom jag gjorde referensen till utrustningen, kan vi bara titta på några jämförande bilder på utrustning från den senare delen av Super Mario tiden och från idag.
Bauer 90 (från 90-talet) och Bauer X900 (2017)
Den moderna skridskon är, så stabil och lätt att det helt enkelt inte går att åka på ”lädret”.
Det samma gäller hockeyklubbor, fast då var det klubborna som var hårdare! Ovan en kapad ”träpåk” för en yngre spelare på 90-talet, på ca 600 gram och nedan en juniorklubba med mjukt skaft (flex 40) och en vikt på runt 300 gram.